Gud välsignar Jakob i Betel

¹ Gud sade till Jakob: ”Gå upp till Betel och stanna där och res ett altare åt den Gud som uppenbarade sig för dig när du flydde för din bror Esau.”

² Då sade Jakob till sitt husfolk och till alla som var med honom: ”Gör er av med de främmande gudarna som ni har hos er. Rena er och byt kläder. ³ Vi går upp till Betel. Där ska jag resa ett altare åt den Gud som svarade mig när jag var i nöd och som var med mig på vägen jag gick.” ⁴ Och de gav Jakob alla främmande gudar de hade och alla sina örringar, och Jakob grävde ner dem under terebinten vid Shekem. ⁵ Sedan bröt de upp, och en skräck från Gud kom över städerna runt omkring så att man inte förföljde Jakobs söner.

⁶ Och Jakob kom till Luz, det vill säga Betel, i Kanaans land med allt folket som var med honom. ⁷ Där byggde han ett altare och kallade platsen El-Betel, därför att Gud hade uppenbarat sig för honom där när han flydde för sin bror. ⁸ Debora, Rebeckas amma, dog och blev begravd under en ek nedanför Betel. Den fick namnet Gråteken.

⁹ Gud visade sig på nytt för Jakob när han hade kommit tillbaka från Paddan-Aram, och han välsignade honom. ¹⁰ Gud sade till honom: ”Ditt namn är Jakob. Men du ska inte längre heta Jakob, utan Israel ska vara ditt namn.” Och han gav honom namnet Israel.

¹¹ Gud sade till honom: ”Jag är Gud den Allsmäktige. Var fruktsam och föröka dig. Ett folk, ja, många folk* ska komma från dig, och kungar ska utgå från dig. ¹² Det land som jag gett till Abraham och Isak ger jag till dig. Och åt dina efterkommande ska jag ge detta land.” ¹³ Sedan steg Gud upp från honom vid platsen där han hade talat med honom.

¹⁴ Och Jakob reste* en stod på platsen där Gud hade talat med honom, en stenstod. Han offrade dryckesoffer på den och hällde olja över den. ¹⁵ Jakob kallade platsen där Gud hade talat med honom Betel.

Rakel dör

¹⁶ Sedan bröt de upp från Betel. När det var en bit kvar till Efrata började Rakel föda, och förlossningen var svår*. ¹⁷ När det var som svårast sade barnmorskan till henne: ”Var inte orolig! Du får en son den här gången också.” ¹⁸ Men när hennes själ skulle lämna henne – hon var döende – gav hon honom namnet Ben-Oni.* Men hans far kallade honom Benjamin*.

¹⁹ Rakel dog och begravdes vid vägen till Efrata, det vill säga Betlehem. ²⁰ Jakob reste en stod på hennes grav. Det är den som än i dag kallas Rakels gravsten*.

²¹ Och Israel bröt upp därifrån och reste sitt tält på andra sidan Herdetornet. ²² Medan Israel bodde där i landet hände det att Ruben gick in till sin fars bihustru* Bilha och låg med henne. Och Israel fick höra det.

Jakobs söner

Jakob hade tolv söner. ²³ Leas söner var Ruben, Jakobs förstfödde, samt Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon. ²⁴ Rakels söner var Josef och Benjamin. ²⁵ Rakels slavinna Bilhas söner var Dan och Naftali. ²⁶ Leas slavinna Silpas söner var Gad och Asher. Detta var Jakobs söner, och de föddes åt honom i Paddan-Aram.

Isak dör

²⁷ Jakob kom hem till sin far Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det vill säga Hebron, där Abraham och Isak hade bott som främlingar. ²⁸ Och Isak levde hundraåttio år*. ²⁹ Sedan gav han upp andan och dog och samlades till sitt folk, gammal och mätt på att leva. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.