David räddar staden Keila

¹ Man berättade för David: ”Filisteerna anfaller nu Keila och plundrar logarna”. ² Då frågade David Herren: ”Ska jag dra ut och slå dessa filisteer?” Herren svarade David: ”Gå och slå filisteerna och rädda Keila.” ³ Men Davids män sade till honom: ”Vi lever ju i fruktan redan här i Juda. Ska vi dessutom dra i väg till Keila mot filisteernas här?” ⁴ David frågade Herren igen, och Herren svarade honom: ”Bryt upp och dra ner mot Keila, för jag har gett filisteerna i din hand.” ⁵ Då drog David med sina män till Keila och stred mot filisteerna och förde bort deras boskap. Han tillfogade dem ett stort nederlag och räddade invånarna i Keila.

⁶ När Ebjatar, Ahimeleks son, flydde till David i Keila hade han med sig en efod ner dit. ⁷ Då man berättade för Saul att David hade kommit till Keila, sade Saul: ”Gud har gett honom i min hand, för han har stängt in sig genom att gå in i en stad med portar och bommar.” ⁸ Därefter kallade Saul allt folket till strid för att dra ner till Keila och omringa David och hans män.

⁹ Men när David fick veta att Saul hade onda planer mot honom, sade han till prästen Ebjatar: ”Hämta efoden!” ¹⁰ Och David sade: ”Herre, Israels Gud, din tjänare har hört att Saul tänker komma till Keila och ödelägga staden för min skull. ¹¹ Kommer Keilas män att utlämna mig åt honom? Kommer Saul att dra ner hit, som din tjänare har hört? Herre, Israels Gud, låt din tjänare få veta!” Herren svarade: ”Han kommer.” ¹² David frågade vidare: ”Kommer Keilas män att utlämna mig och mina män åt Saul?” Herren svarade: ”De kommer att utlämna er.” ¹³ Då bröt David upp med sitt folk, omkring sexhundra man, och de drog ut från Keila och vandrade vart de kunde. När man berättade för Saul att David hade flytt från Keila, avstod han från att dra ut.

David i öknen

¹⁴ David stannade i öknen på bergfästena och höll till bland bergen i Sifs öken. Saul sökte efter honom varje dag, men Gud gav honom inte i hans hand.

¹⁵ När David var i Horesh i Sifs öken fick han veta att Saul hade dragit ut för att försöka ta hans liv. ¹⁶ Men Jonatan, Sauls son, kom till David i Horesh och styrkte honom i Gud. ¹⁷ Han sade till honom: ”Var inte rädd, för min far Sauls hand kommer inte att finna dig. Du ska bli kung över Israel, och då ska jag ha andra platsen efter dig. Det vet min far Saul också.” ¹⁸ Sedan slöt de båda förbund inför Herren. David stannade kvar i Horesh medan Jonatan gick hem igen.

¹⁹ Men några sifiter kom upp till Saul i Gibea och sade: ”David gömmer sig nu hos oss på bergfästena i Horesh, på Hakilahöjden söder om Jeshimon. ²⁰ O konung, om du verkligen vill dra ner dit, så gör det! Det blir vår sak att utlämna honom åt kungen.” ²¹ Då sade Saul: ”Herren ska välsigna er för att ni haft medkänsla med mig. ²² Gå och skaffa mer upplysningar. Finn ut och se efter var han satt sin fot och vem som sett honom där, för man har sagt mig att han är mycket listig. ²³ Se efter och finn ut alla gömställen där han kan gömma sig. Kom sedan tillbaka till mig, när ni vet säkert, så ska jag gå med er. Finns han i landet ska jag söka efter honom bland alla ätter i Juda.”

²⁴ Då bröt de upp och gick till Sif före Saul. Men David och hans män var i Maons öken, på hedmarken söder om Jeshimon. ²⁵ Saul gick med sina män för att söka efter David. Men David fick reda på det och drog ner till klippan och stannade i Maons öken. När Saul hörde det, förföljde han David in i Maons öken. ²⁶ Saul gick på ena sidan av berget och David och hans män på den andra sidan. Men medan David skyndade sig för att komma undan Saul, och Saul och hans män försökte omringa David och hans män för att gripa dem, ²⁷ kom en budbärare till Saul och sade: ”Skynda dig och kom, för filisteerna har ryckt in i landet!” ²⁸ Då slutade Saul förfölja David och drog bort mot filisteerna. Därför fick stället namnet Sela-Hammachlekot.