¹ När vi därför inte stod ut längre, bestämde vi oss för att stanna ensamma kvar i Aten*² och sände Timoteus, vår broder och Guds medarbetare *i Kristi evangelium. Han skulle styrka och uppmuntra er i tron ³ så att ingen vacklar under dessa lidanden. Ni vet ju själva att det är bestämt att vi ska utstå sådant. ⁴ Redan när vi var hos er sade vi er i förväg att vi skulle få lida, och så har det också gått som ni vet.

⁵ Det var därför som jag, när jag inte längre stod ut, sände bud för att få veta hur det var med er tro. Kanske hade frestaren frestat er och vårt arbete varit förgäves?

Glädje över tessalonikernas tro

⁶ Men nu har Timoteus kommit tillbaka* från er med goda nyheter om er tro och kärlek. Han har berättat hur ni ständigt tänker på oss med glädje och längtar efter att få träffa oss, liksom vi längtar efter er. ⁷ Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, bröder, mitt i alla våra svårigheter och lidanden. ⁸ Nu lever vi, när ni står fasta i Herren. ⁹ Hur kan vi tacka Gud nog för er, för all den glädje som ni är för oss inför vår Gud? ¹⁰ Natt och dag ber vi med stor iver om att få se era ansikten och hjälpa er med det som brister i er tro.

¹¹ Må vår Gud och Far själv och vår Herre Jesus leda vår resväg till er. ¹² Och må Herren låta er växa och överflöda i kärleken till varandra och till alla, liksom vi i vår kärlek till er. ¹³ Så ska han styrka era hjärtan och göra dem fläckfria i helighet inför vår Gud och Far när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga.