¹ Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er sorgsna igen. ² För om jag gör er sorgsna, vem kan då göra mig glad om inte just den jag gjort sorgsen? ³ Jag skrev* som jag gjorde för att inte behöva komma och få sorg av dem som skulle ge mig glädje, för jag litade på att min glädje är allas er glädje. ⁴ Det var i djup nöd och hjärtats ångest, med många tårar, som jag skrev till er – inte för att göra er sorgsna utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag har till just er.

⁵ Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har gett sorg utan i viss mån er alla, för att inte säga för mycket. ⁶ Det räcker med det straff han har fått av de flesta. ⁷ Nu får ni i stället förlåta och trösta honom så att han inte går under i sin djupa sorg. ⁸ Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek.

⁹ När jag skrev till er var det också för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. ¹⁰ Den som ni förlåter, förlåter också jag. Och det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort inför Kristi ansikte för er skull, ¹¹ för att vi inte ska bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.

I Kristi segertåg

¹² När jag kom till Troas* för att predika Kristi evangelium hade Herren öppnat en dörr för mig. ¹³ Ändå fick jag ingen ro i min ande när jag inte fann min broder Titus* där, så jag tog avsked av dem och reste till Makedonien.

¹⁴ Men vi tackar Gud, som ständigt för oss fram i Kristi segertåg och sprider sin kunskaps doft* genom oss överallt. ¹⁵ Vi är en Kristi väldoft inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som går förlorade: ¹⁶ för några en doft av död till död, för andra en doft av liv till liv. Vem räcker till för det här? ¹⁷ Vi är inte som de flesta, som förfalskar Guds ord för egen vinning. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det som kommer från Gud.