¹ Abia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Davids stad. Hans son Asa* blev kung efter honom. Under hans tid hade landet ro i tio år*.

Asa blir kung i Juda

² Asa gjorde det som var gott och rätt i Herren sin Guds ögon. ³ Han avlägsnade de främmande altarna* och offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner asherapålarna. ⁴ Han uppmanade Juda att söka Herren, sina fäders Gud, och att hålla lagen och budorden. ⁵ Ur alla Juda städer tog han bort offerhöjderna och solstoderna.* Och riket hade lugn under hans tid.

⁶ Han byggde befästa städer i Juda eftersom landet hade ro. Och han förde inte något krig under dessa år, för Herren hade gett honom ro. ⁷ Han sade därför till Juda: ”Låt oss bygga dessa städer och runt omkring förse dem med murar och torn, med portar och bommar. Landet är ännu vårt, därför att vi har sökt Herren vår Gud. Vi har sökt honom, och han har gett oss ro på alla sidor.”

Så byggde de och hade framgång. ⁸ Asa hade en här som utgjordes av 300 000 man från Juda och som bar stora sköldar och spjut. Utöver dessa kom från Benjamin 280 000 man som bar små sköldar och som spände båge. Alla dessa var tappra stridsmän.

⁹ Men nubiern Sera* drog ut mot dem med en här på tusen gånger tusen man och trehundra vagnar, och han kom ända till Maresha. ¹⁰ Asa drog ut mot honom, och de ställde upp sig till strid i Sefatas dal vid Maresha*. ¹¹ Då ropade Asa till Herren sin Gud: ”Herre, utom dig finns ingen som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage. Så hjälp oss, Herre vår Gud, för vi stöder oss på dig, och vi har kommit hit i ditt namn mot denna skara. Herre, du är vår Gud. Låt ingen människa stå dig emot.”

¹² Och Herren lät nubierna bli slagna av Asa och Juda så att de flydde. ¹³ Asa och folket som var med honom förföljde dem ända till Gerar.* Av nubierna föll så många att ingen av dem kom undan med livet, för de blev nergjorda av Herren och hans här. Och folket tog ett stort byte. ¹⁴ Sedan intog de alla städer runt omkring Gerar, eftersom fruktan för Herren hade kommit över dem. Och de plundrade alla städerna, eftersom det fanns mycket att plundra i dem. ¹⁵ Till och med boskapsskjulen bröt de ner, och de förde bort kameler och småboskap i mängd. De vände sedan tillbaka till Jerusalem.