Skuldoffret

¹ Detta är lagen om skuldoffret: Det är högheligt. ² På samma plats som man slaktar brännofferdjuret ska man slakta skuldofferdjuret och man ska stänka blodet runt omkring på altaret. ³ Allt fettet ska man offra, svansen och det fett som omsluter inälvorna, ⁴ de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet som man ska ta loss tillsammans med njurarna. ⁵ Prästen ska bränna det på altaret till ett eldsoffer åt Herren. Det är ett skuldoffer. ⁶ Alla av manligt kön bland prästerna ska äta det. På en helig plats ska det ätas. Det är högheligt.

⁷ Det som gäller för syndoffret ska också gälla för skuldoffret. Samma lag ska gälla för dem båda. Offerköttet ska tillhöra den präst som bringar försoning med det. ⁸ När en präst bär fram brännoffer för någon, ska huden av brännofferdjuret som bärs fram tillhöra den prästen. ⁹ Ett matoffer som är bakat i ugn eller tillrett i gryta eller på plåt ska alltid tillfalla den präst som bär fram det. ¹⁰ Men ett matoffer som är blandat med olja eller som bärs fram torrt ska alltid tillfalla Arons söner gemensamt, den ene såväl som den andre.

Gemenskapsoffret

¹¹ Detta är lagen om gemenskapsoffret, när ett sådant bärs fram åt Herren: ¹² Om någon vill offra det som ett gemenskapsoffer, ska han förutom det slaktdjur som hör till gemenskapsoffret bära fram osyrade kakor blandade med olja, osyrade tunnkakor smorda med olja och fint mjöl, hopknådat i form av kakor som är blandade med olja. ¹³ Tillsammans med kakor av syrat bröd ska han som offergåva bära fram det slaktdjur som hör till det tackoffer han offrar som gemenskapsoffer. ¹⁴ Av detta ska han bära fram en kaka av varje offer som en gåva åt Herren. Denna ska tillhöra den präst som stänker gemenskapsoffrets blod på altaret. ¹⁵ Köttet av det slaktdjur som hör till det gemenskapsoffer som bärs fram som gemenskapsoffer ska ätas samma dag det har offrats. Ingenting av det får lämnas kvar till nästa morgon.

¹⁶ Om däremot det slaktoffer som någon vill bära fram är ett löftesoffer* eller ett frivilligt offer, ska även det offerdjuret ätas samma dag som det har offrats. Men det som blivit över får ätas nästa dag. ¹⁷ Skulle ändå något av offerköttet bli kvar, ska det brännas upp i eld på tredje dagen. ¹⁸ Om någon på tredje dagen äter av köttet från gemenskapsoffret, blir offret inte välbehagligt. Han som offrat det får inte räkna sig det tillgodo, utan köttet anses som orent. Den som äter av det kommer att bära på skuld. ¹⁹ Inte heller får man äta det kött som varit i beröring med något orent, utan det ska brännas upp i eld. I övrigt kan köttet ätas av var och en som är ren.

²⁰ Men den som äter kött av Herrens gemenskapsoffer medan han är oren, han ska utrotas ur sitt folk. ²¹ Och om någon rör vid något orent, en människas orenhet eller ett orent djur eller vilken annan orenhet som helst och han ändå äter kött av Herrens gemenskapsoffer, ska han utrotas ur sitt folk.

Förbud mot att äta fett och blod

²²Herren talade till Mose. Han sade: ²³ Säg till Israels barn: Ni ska inte äta något fett av kor, får eller getter. ²⁴ Fettet av ett självdött eller ihjälrivet djur får användas till alla slags behov, men ni ska inte äta det, ²⁵ för var och en som äter fettet av något djur som bärs fram som eldsoffer åt Herren ska utrotas ur sitt folk.

²⁶ Och ni ska inte förtära något blod, varken av fåglar eller boskap, var ni än bor. ²⁷ Var och en som förtär blod ska utrotas ur sitt folk.

Prästernas andel

²⁸ Och Herren talade till Mose. Han sade: ²⁹ Säg till Israels barn: Den som vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren ska av sitt gemenskapsoffer bära fram sin offergåva åt Herren.

³⁰ Med egna händer ska han bära fram Herrens eldsoffer. Fettet och bringan ska han bära fram, och bringan ska lyftas som ett lyftoffer* inför Herrens ansikte. ³¹ Fettet ska prästen bränna på altaret, men bringan ska tillhöra Aron och hans söner. ³² Också det högra lårstycket ska ni ge åt prästen som en gåva av era gemenskapsoffer. ³³ Den bland Arons söner som offrar gemenskapsoffrets blod och fettet ska ha det högra lårstycket som sin andel. ³⁴ Av israeliternas gemenskapsoffer tar jag lyftofferbringan och offergärdslåret och ger dem åt prästen Aron och åt hans söner som en evig rätt från Israels barn.

³⁵ Detta är Arons och hans söners smörjelselott av Herrens eldsoffer, den lott som de fick den dag de fördes fram för att bli Herrens präster. ³⁶ Denna lott skulle de enligt Herrens befallning få av Israels barn som en evig rätt, släkte efter släkte, på den dag då han smorde dem.

Avslutning om offren

³⁷ Detta är lagen om brännoffret, matoffret, syndoffret, skuldoffret, prästvigningsoffret och gemenskapsoffret. ³⁸Herren gav denna lag åt Mose på Sinai berg den dag då han befallde Israels barn att de skulle bära fram sina offer åt Herren i Sinai öken.