Tillägg till offerlagarna

¹Herren talade till Mose. Han sade: ² ”Tala till Israels barn och säg till dem: När ni kommer in i det land som jag ger er att bo i, ³ och ni vill offra ett eldsoffer åt Herren, ett brännoffer eller ett slaktoffer av nöt eller småboskap, för att bereda Herren en ljuvlig doft – vare sig det gäller att fullgöra ett löfte eller om det är ett frivilligt offer eller era högtidsoffer – ⁴ så ska den som bär fram ett sådant offer åt Herren, också som matoffer bära fram en tiondels efa fint mjöl, blandat med en fjärdedels hin* olja, ⁵ och som dryckesoffer ska du offra en fjärdedels hin vin för varje lamm tillsammans med brännoffret eller slaktoffret.

⁶ Till en bagge ska du som matoffer offra två tiondels efa fint mjöl, blandat med en tredjedels hin olja,*⁷ och som dryckesoffer ska du bära fram en tredjedels hin vin till en ljuvlig doft för Herren. ⁸ När du offrar en ungtjur till brännoffer eller slaktoffer för att fullgöra ett löfte eller som gemenskapsoffer* åt Herren, ⁹ ska du tillsammans med tjuren som matoffer bära fram tre tiondels efa fint mjöl, blandat med en halv hin* olja, ¹⁰ och som dryckesoffer ska du bära fram en halv hin vin, det är ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.

¹¹ Så ska man göra med varje tjur, varje bagge, varje lamm eller killing. ¹² Efter det antal ni offrar, ska ni göra så med var och en efter deras antal. ¹³ Varje infödd ska göra så när han bär fram ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren. ¹⁴ När en främling som bor hos er eller någon som vistas ibland er i kommande släkten vill offra ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren, ska han göra så som ni gör. ¹⁵ Inom församlingen ska samma stadga gälla för er och för främlingen hos er, en evig stadga från släkte till släkte. Som det är för er, så ska det vara för främlingen inför Herrens ansikte. ¹⁶ Samma lag och samma rätt ska gälla för er och för främlingen som bor hos er.”

¹⁷Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁸ ”Tala till Israels barn och säg till dem: När ni kommer in i det land dit jag för er, ¹⁹ då ska ni, när ni äter av landets bröd, ge Herren en offergåva av det. ²⁰ Av det första ni bakar ska ni ge en kaka till offergåva, som en offergåva från er loge ska ni ge den. ²¹ Ni ska ge åt Herren en offergåva, släkte efter släkte, av det första ni bakar.

²² Om ni försyndar er och inte håller alla dessa bud som Herren kungjorde för Mose ²³ – allt det som Herren befallde er genom Mose, från den dag då Herren gav sina befallningar och allt framgent, släkte efter släkte, – ²⁴ om det gjordes av misstag utan att församlingen visste det, ska hela församlingen offra en ungtjur som brännoffer, till en ljuvlig doft för Herren, med matoffret och dryckesoffret på föreskrivet sätt, och likaså en bock till syndoffer. ²⁵ Och prästen ska bringa försoning för hela Israels församling, och de ska få förlåtelse. Det var en synd av misstag, och de har burit fram sitt offer, ett eldsoffer åt Herren och sitt syndoffer inför Herrens ansikte för sitt misstag. ²⁶ Hela Israels församling och främlingen som bor bland dem ska få förlåtelse, eftersom hela folket hade del i synden som gjordes av misstag.

²⁷ Om en enskild person av misstag syndar, ska han som syndoffer föra fram en årsgammal get. ²⁸ Prästen ska bringa försoning för den som har felat genom att av misstag synda inför Herrens ansikte. Så blir han försonad och får förlåtelse. ²⁹ Både för den infödde bland Israels barn och för främlingen som bor ibland dem ska samma lag gälla när någon begår en synd av misstag. ³⁰ Men den som begår något med berått mod*, vare sig han är infödd eller främling, han hånar Herren och ska utrotas ur sitt folk. ³¹ Eftersom han har föraktat Herrens ord och brutit mot hans bud, måste han utrotas. Hans missgärning vilar på honom.”

En sabbatsbrytare stenas

³² Medan Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ved på sabbatsdagen. ³³ De som ertappade honom med att samla ved förde honom till Mose och Aron och hela församlingen. ³⁴ Då det inte var klart utsagt vad som borde göras med honom, satte de honom i förvar.

³⁵ Och Herren sade till Mose: ”Mannen ska straffas med döden. Hela församlingen ska stena honom utanför lägret.” ³⁶ Då förde hela församlingen ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, så som Herren hade befallt Mose.

Hörntofsarna

³⁷Herren sade till Mose: ³⁸ ”Tala till Israels barn och säg till dem att de, släkte efter släkte, ska göra tofsar* i hörnen på sina kläder och sätta ett mörkblått* snöre på varje hörntofs. ³⁹ Ni ska ha sådana tofsar, och när ni ser dem ska ni tänka på alla Herrens bud och göra efter dem och inte följa era egna hjärtan och ögon, som lockar er till otrohet. ⁴⁰ Så ska ni tänka på och göra efter alla mina bud och vara heliga inför er Gud. ⁴¹ Jag är Herren er Gud, som förde er ut ur Egyptens land för att vara er Gud. Jag är Herren er Gud.”