Maning till uthållighet

¹ När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss. ² Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå* den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron. ³ Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet.

⁴ Än har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. ⁵ Och ni har glömt uppmaningen som talar till er som söner:

⁷ Det är för er fostran som ni får utstå lidande. Gud behandlar er som sina söner. Vilken son blir inte fostrad av sin far? ⁸ Får ni inte fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inga riktiga söner. ⁹ Vi hade våra jordiska fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Far så att vi får leva? ¹⁰ Våra fäder fostrade oss en kort tid så som de tyckte var rätt, men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. ¹¹ För stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan snarare till sorg, men för dem som har tränats genom fostran ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.

¹² Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. ¹³Gör stigarna raka för era fötter*, så att den haltande foten inte går ur led utan i stället blir frisk. ¹⁴ Sök frid med alla och helgelse, för utan helgelse kommer ingen att se Herren. ¹⁵ Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot får växa upp och skada och smitta många. ¹⁶ Se till att ingen är sexuellt omoralisk eller oandlig som Esau, som sålde sin förstfödslorätt* för ett enda mål mat. ¹⁷ Ni vet att när han sedan ändå ville ärva välsignelsen blev han avvisad. Han fann ingen möjlighet att ändra sig*, trots att han sökte välsignelsen under tårar.

¹⁸ Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på, till flammande eld och töcken, mörker och storm, ¹⁹ till basunljud och en röst som talade sådana ord att de som hörde den bad att få slippa höra mer. ²⁰ De stod inte ut med det som befalldes: Även om det är ett djur som rör vid berget ska det stenas.*²¹ Så skräckinjagande var synen att Mose sade: Jag är skräckslagen och darrar.*

²² Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, till änglar i mångtusental, ²³ till en festgemenskap och församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till Gud som är allas domare och till andarna av rättfärdiga som nått fullkomningen. ²⁴ Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet* som talar starkare än Abels blod.

²⁵ Se till att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som varnar oss från himlen? ²⁶ Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlen.*²⁷ Orden än en gång visar att det som skakas ska försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå.

²⁸ När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, ²⁹ för vår Gud är en förtärande eld.