Egyptens och faraos fall
1Herrens ord kom till mig:
2
”Människobarn, profetera och säg:
Så säger Herren Gud:
Jämra er: Ve oss, vilken dag!
Herrens dag är nära,
en mulen dag,
då hednafolkens stund är inne.
4
Ett svärd ska komma över Egypten,
och Nubien
* ska gripas av ångest
när de slagna faller i Egypten,
dess rikedomar förs bort
och dess grundvalar rivs upp.
5
Nubier, puteer och ludeer
och hela skaran av främmande folk
och förbundslandets söner
*
ska tillsammans med dem
falla för svärd.
Egyptens försvarare ska falla,
deras stolta makt ska störtas.
Från Migdol till Assuan
ska de som bor där
falla för svärd,
säger Herren Gud.
7
Deras land ska ligga öde bland ödelagda länder, och deras städer ska ligga bland ödelagda städer.
8
De ska inse att jag är Herren, när jag sätter eld på Egypten och låter krossa alla dess hjälpare.
9
På den dagen ska sändebud på fartyg dra ut från mig för att skrämma Nubien mitt i dess trygghet. Man ska där gripas av ångest som på Egyptens dag, för se, det kommer.
10
Så säger Herren Gud:
Jag ska göra slut
på Egyptens överflöd
genom Nebukadressar,
Babels kung.
11
Han och hans folk med honom,
de grymmaste bland hednafolken,
ska föras dit
för att fördärva landet.
De ska dra sina svärd mot Egypten
och fylla landet med slagna.
till torr mark
och sälja landet
i onda mäns händer.
Genom främlingars händer
ska jag ödelägga landet
med allt som finns i det.
Jag, Herren, har talat.
Jag ska också förstöra avgudarna
och göra slut
på avgudabilderna i Memfis
*.
Det ska inte mer uppstå någon
furste i Egypten,
och jag ska låta skräck
drabba Egyptens land.
14
Jag ska ödelägga Patros,
15
Jag ska ösa min vrede över Sin
*,
Egyptens värn,
och utrota den larmande hopen
i No.
16
Jag ska tända eld på Egypten,
Sin ska gripas av ångest,
No ska erövras
och Memfis överfallas
på ljusa dagen.
17
Avens
* och Pi-Besets
* unga män
ska falla för svärd,
och kvinnorna ska vandra bort
i fångenskap.
18
I Tachpanches
* blir dagen mörk,
när jag bryter sönder Egyptens ok
och dess stolta makt upphör
att finnas till.
Ett moln ska täcka det,
och dess döttrar ska vandra bort
i fångenskap.
19
Jag ska hålla dom över Egypten,
och de ska inse att jag är Herren.”
20
I elfte året, på sjunde dagen i första månaden*, kom Herrens ord till mig:
21
”Människobarn, jag har brutit sönder faraos, den egyptiske kungens arm, och man har inte förbundit den. Man har inte använt läkemedel, inte lindat den eller lagt förband på den för att på nytt göra den stark nog att föra svärdet.
22
Därför säger Herren Gud så: Jag är emot farao, Egyptens kung, och ska bryta sönder hans armar, både den som ännu är stark och den som redan är bruten, och jag ska låta svärdet falla ur hans hand.
23
Jag ska skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna.
24
Den babyloniske kungens armar ska jag stärka, och jag ska sätta mitt svärd i hans hand. Men faraos armar ska jag bryta sönder, så att han som en dödsslagen kämpe jämrar sig inför honom.
25
Jag ska stärka den babyloniske kungens armar, men faraos armar ska sjunka ner. De ska inse att jag är Herren, när jag sätter mitt svärd i den babyloniske kungens hand, för att han ska räcka ut det mot Egyptens land.
26
Jag ska skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna. Och de ska inse att jag är Herren.”