Jeremia och prästen Pashur
1
När prästen Pashur, Immers son, som var överuppsyningsman i Herrens hus, hörde Jeremia profetera dessa ord,
2
lät han misshandla profeten Jeremia och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten till Herrens hus.
3
Men när Pashur dagen därpå släppte Jeremia ur stocken, sade Jeremia till honom: ”Herren kallar dig inte Pashur utan Magor-Missabib*,
4
för så säger Herren: Jag ska göra dig till en skräck för både dig själv och alla dina vänner. De ska falla för sina fienders svärd och dina ögon ska se det. Hela Juda ska jag ge i den babyloniske kungens hand, och han ska föra bort dem till Babel och döda dem med svärd.
5
Alla rikedomar, ägodelar och dyrbarheter i denna stad och Juda kungars alla skatter ska jag ge i deras fienders hand. De ska ta det som byte och föra det till Babel.
6
Och du själv, Pashur, ska gå i fångenskap med alla som bor i ditt hus. Du ska komma till Babel, där ska du dö, och där ska du begravas med alla dina vänner som du har profeterat lögn för.”
Profetens klagan inför Herren
7
Du,
Herre, övertalade mig,
och jag lät mig övertalas.
Du grep mig
och besegrade mig.
Jag har blivit till ständigt åtlöje,
alla hånar mig.
8
Så ofta jag talar måste jag klaga,
ropa över våld och förtryck,
för Herrens ord drar spott och spe
över mig dagen lång.
Jag vill glömma honom
och inte mer tala i hans namn.
Då blev det som en brinnande eld
i mitt hjärta, instängd i mitt inre.
Jag ansträngde mig
att hålla den inne
men lyckades inte.
10
Jag hör många förtala mig,
det är skräck från alla håll:
”Ange honom!”
”Ja, vi ska ange honom!”
Alla som stått mig nära
väntar på att jag ska falla.
”Kanske låter han lura sig,
så kan vi besegra honom
och ta hämnd på honom.”
som en mäktig hjälte.
Därför ska mina förföljare falla
och inte besegra mig.
De ska stå där med stor skam,
för de har handlat utan förstånd.
De ska drabbas av evig vanära
som inte ska glömmas.
du prövar den rättfärdige,
du ser hjärtan och njurar
*.
Låt mig se din hämnd på dem,
för jag har överlämnat min sak
till dig.
13
Sjung till
Herren, lova
Herren,
för han räddar den fattiges själ
ur de ondas hand.
då jag föddes!
Låt inte dagen då min mor
födde mig bli välsignad!
som meddelade min far:
”Du har fått en son!”
och gjorde honom mycket glad.
som det gick för de städer
som Herren förstörde
utan att ångra det.
Låt honom få höra sorgerop
på morgonen
och stridsrop mitt på dagen,
17
eftersom han inte dödade mig
i moderlivet
så att min mor fick bli min grav
och hennes moderliv havande
för alltid.
18
Varför kom jag ut ur moderlivet
för att se möda och bedrövelse
och sluta mina dagar i skam?
Svenska Folkbibeln