Falska herdar och Davids telning

¹ Ve de herdar som fördärvar och skingrar fåren i min hjord! säger Herren. ² Därför säger Herren, Israels Gud, så om de herdar som vallar mitt folk: Det är ni som har skingrat mina får och drivit bort dem och inte sett till deras bästa. Men se, jag ska straffa er för era onda gärningar, säger Herren.

³ Jag ska själv samla dem som finns kvar av mina får ur alla de länder dit jag fördrivit dem, och jag ska föra dem tillbaka till deras betesmarker. Där ska de bli fruktsamma och föröka sig. ⁴ Jag ska sätta herdar över dem som ska valla dem, och de ska aldrig mer behöva vara rädda eller modlösa, och ingen av dem ska saknas, säger Herren.

⁷ Se, dagar ska komma, säger Herren, då man inte mer ska säga: ”Så sant Herren lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land”, ⁸ utan: ”Så sant Herren lever, han som förde ättlingarna av Israels hus upp ur landet i norr och hämtade dem ur alla andra länder dit jag fördrivit dem.” Så ska de få bo i sitt land.

Mot de falska profeterna

och sina onda gärningar.

²³ Är jag bara Gud på nära håll, säger Herren, och inte också Gud långt borta? ²⁴ Eller kan någon gömma sig på ett så hemligt ställe att jag inte ser honom? säger Herren. Är inte jag den som uppfyller himmel och jord? säger Herren. ²⁵ Jag har hört vad profeterna säger, de som profeterar lögn i mitt namn: ”Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm!” ²⁶ Hur länge? Vad har profeterna i hjärtat, lögnprofeterna som profeterar sina egna hjärtans bedrägeri? ²⁷ De tänker att de med sina drömmar som de berättar för varandra ska få mitt folk att glömma mitt namn, liksom deras fäder glömde mitt namn för Baal. ²⁸ Den profet som har haft en dröm kan berätta en dröm. Men den som har tagit emot mitt ord, han ska troget tala mitt ord. Vad är halm mot säd? säger Herren. ²⁹ Är inte mitt ord som en eld, säger Herren, och som en slägga som krossar klippan?

³⁰ Se, därför är jag emot profeterna, säger Herren, de som stjäl mina ord från varandra. ³¹ Jag är emot profeterna, säger Herren, de som bär fram sin egen tungas ord och säger: ”Så säger Herren.” ³² Jag är emot dem som profeterar falska drömmar, säger Herren. När de berättar dem vilseleder de mitt folk med sina lögner och sitt skryt. Det är inte jag som har sänt dem eller gett dem något uppdrag, och de kan inte hjälpa detta folk, säger Herren.

Falska ”tungor”

³³ När detta folk eller en profet eller präst frågar dig: ”Vad säger Herrens tunga*?”, ska du säga dem vad som är den verkliga tungan*. Och jag ska kasta bort er, säger Herren.

³⁴ Den profet eller präst eller den av folket som säger ”Herrens tunga”, den mannen och hans hus ska jag straffa. ³⁵ Så ska ni säga till varandra er emellan: Vad har Herren svarat? eller: Vad har Herren sagt? ³⁶ Men ”Herrens tunga” ska ni inte mer nämna. För var och en ska då hans eget ord bli en ”tunga”, eftersom ni förvränger orden från den levande Guden, Herren Sebaot, vår Gud. ³⁷ Så ska du säga till profeten: Vad har Herren svarat dig? eller: Vad har Herren talat? ³⁸ Men om ni säger ”Herrens tunga”, då säger Herren så: Ni använder det ordet, ”Herrens tunga”, fastän jag har sänt bud till er och sagt till er: Ni ska inte säga ”Herrens tunga”.

³⁹ Därför ska jag nu glömma er helt* och kasta bort er från mitt ansikte, både er och staden som jag gett er och era fäder. ⁴⁰ Och jag ska låta evig vanära drabba er, en evig skam som aldrig ska glömmas.