Svenska Folkbibeln
Profetia om Moab
1 Om Moab*.
Så säger Herren Sebaot,
Israels Gud:
Ve över Nebo,
för det har ödelagts!
Kirjatajim har kommit på skam
och intagits,
fästet har kommit på skam
och ligger krossat.
I Heshbon smider man
onda planer mot det:
”Kom, låt oss göra slut på det,
så att det inte mer är ett folk!”
Också du, Madmen, ska tystas,
svärdet ska förfölja dig.
förödelse och stor förstörelse.
högljutt klagar barnen där.
går man under gråt,
och på vägen ner till Horonajim
hörs ångestfulla sorgerop
över förstörelsen.
och bli som en buske i öknen!
till dina gärningar och dina skatter
ska också du intas.
Och Kemosh* ska gå i fångenskap
och hans präster
och furstar med honom.
och ingen stad
ska komma undan.
Dalen ska bli fördärvad
och slätten läggas öde,
så som Herren har sagt.
9
Ge Moab vingar*,
flygande måste han fly.
Hans städer ska bli öde,
och ingen ska bo i dem.
Herrens verk försumligt,
förbannad är den som tvekar
att bloda ner sitt svärd!
från sin ungdom,
han har legat i ro
som vin på sin bottensats.
Han har inte hällts från kärl till kärl,
inte vandrat bort i fångenskap.
Därför har han kvar sin smak,
och hans luktsinne
har inte förändrats.
12 Se, därför ska dagar komma, säger Herren, då jag sänder till honom vintappare, som ska tappa honom och tömma hans fat och krossa hans krukor. 13 Då ska Moab skämmas för Kemosh, liksom Israels folk fick skämmas för Betel som de litade till.
”Vi är hjältar
och tappra män i striden”?
dess städer gå upp i rök
och dess utvalda unga män
komma ner för att slaktas.
Så säger Kungen,
Herren Sebaot är hans namn.
hans olycka kommer med hast.
alla ni som bor omkring honom,
alla ni som känner hans namn!
Säg: ”Hur sönderbruten är inte
den starka spiran,
den härliga staven!”
och sätt dig på torra marken,
du dotter Dibons folk,
för den som ödelägger Moab
drar upp mot dig
och förstör dina fästen.
och se dig omkring,
du som bor i Aroer.
Fråga honom som flyr
och henne som kommit undan,
säg: ”Vad har hänt?”
det är krossat, jämra er och ropa!
Berätta vid Arnon
att Moab är ödelagt.
21 Domen har drabbat slättlandet, över Holon, Jahas och Mofaat, 22 över Dibon, Nebo och Bet-Diblatajim, 23 över Kirjatajim, Bet-Gamul och Bet-Meon, 24 över Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, vare sig de ligger långt borta eller nära.
och sönderbruten är hans arm,
säger Herren.
26 Gör honom drucken, för han har upphävt sig mot Herren. Moab ska vältra sig i spyor och bli till åtlöje, också han. 27 Eller var inte Israel till åtlöje för dig? Ertappades han bland tjuvar, eftersom du skakar på huvudet så ofta du talar om honom?
och bygg bo i klippan,
ni Moabs invånare.
Gör som duvan
som bygger sitt näste
i sidorna på gapande klyftor.
hans gränslöst stora högfärd,
hans stolthet,
högmod och överlägsenhet
och hans hjärtas förhävelse.
säger Herren,
hans tomma skryt
och svekfulla sätt.
för Moabs skull
och klagar över hela Moab.
Över Kir-Heres män
ska man sucka.
gråter jag över dig,
du Sibmas vinstock.
Dina rankor gick över havet
och nådde till Jaesers hav.
Mitt i din sommar
och din vinbärgning
har ödeläggaren slagit ner.
från de bördiga fälten
och från Moabs land.
Jag har gjort slut
på vinet i pressarna,
man trampar inte längre vin
under glädjerop –
rop hörs men inte glädjerop.
ända till Eleale,
ända till Jahas
höjer man sin röst
och från Soar ända till Horonajim,
till Eglat-Selisia,
för också Nimrims vatten
har blivit torr mark.
som bär fram offer
på offerhöjden
och tänder rökelse åt sina gudar,
säger Herren.
som en flöjt över Moab,
mitt hjärta klagar som en flöjt
över Kir-Heres män.
Det som är kvar
av vad de förvärvat
går förlorat.
och alla skägg avskurna.
På alla händer finns ristningar
och runt höfterna bär de säcktyg.
hörs bara dödsklagan,
för jag har krossat Moab
som ett värdelöst kärl,
säger Herren.
hur jämrar de sig inte!
Hur vänder inte Moab ryggen till
i skam!
Moab blir ett åtlöje och en skräck
för alla som bor omkring honom.
Se, han svävar fram som en örn,
han breder ut sina vingar
över Moab.
Hjärtat hos Moabs hjältar
blir på den dagen
som hjärtat hos en kvinna
i barnsnöd.
så att det inte mer är ett folk,
för han har förhävt sig mot Herren.
väntar er, ni Moabs invånare,
säger Herren.
störtar i fallgropen,
och den som kommer upp
ur fallgropen fastnar i fällan,
för jag ska låta ett hemsökelsens år
drabba Moab, säger Herren.
det är slut
med flyktingarnas kraft,
för en eld gick ut från Heshbon,
en låga från Sichon.
Den förtärde Moabs sida,
hjässan på stridslarmets söner.
Förlorat är Kemosh folk,
för dina söner har tagits till fånga,
dina döttrar har förts bort
i fångenskap.
ska jag göra slut
på Moabs fångenskap,
säger Herren.
Så långt domen över Moab.