Svenska Folkbibeln
Profetia om Babel
1 Detta ord talade Herren om Babel, om kaldeernas land, genom profeten Jeremia:
ropa ut det, res ett baner,
ropa ut och dölj det inte.
Säg: Babel är intaget*,
Bel* har kommit på skam,
Merodak är krossad.
Dess gudabilder har kommit
på skam,
dess avgudar är krossade.
mot det norrifrån.
De ska göra dess land
till en ödemark
så att ingen kan bo i det.
Både människor och djur ska fly.
säger Herren,
ska Israels barn komma
tillsammans med Juda barn.
De ska gå under gråt
och söka Herren sin Gud.
och vända sig hitåt:
”Kom! Låt oss hålla fast vid Herren
i ett evigt förbund
som aldrig ska glömmas.”
Deras herdar vilseledde dem
och lät dem irra omkring
på bergen.
De strövade från berg till höjd
och glömde sin viloplats.
slukade dem,
och deras motståndare sade:
”Vi är utan skuld.”
Det hände för att de hade syndat
mot Herren,
rättfärdighetens boning,
mot Herren, deras fäders hopp.
dra bort från kaldeernas land
och var som bockar
framför hjorden.
från nordlandet
en mängd stora hednafolk
och föra dem upp mot Babel.
De ska rusta sig till strid mot det,
från det hållet ska det erövras.
Deras pilar ska vara
som en skicklig hjältes,
ingen vänder tomhänt tillbaka.
plundrarna ska alla få nog,
säger Herren,
när ni skövlade min arvedel.
Ni hoppade som kvigor
på tröskplatsen
och frustade som hingstar.
hon som har fött er
ska få skämmas.
Se, sist av hednafolken
ska hon bli en ödemark,
ett torrt land och en öken!
ska det ligga obebott
och helt öde.
Var och en som går förbi Babel
ska häpna och vissla
vid tanken på alla dess plågor.
från alla sidor,
ni som spänner båge.
Skjut på henne,
spar inte på pilarna,
för hon har syndat mot Herren.
från alla håll:
”Hon har tvingats ge upp.
Hennes stöd har fallit,
hennes murar är nerrivna!”
Detta är Herrens hämnd.
Hämnas då på henne.
Gör mot henne som hon har gjort.
och den som håller skäran
i skördens tid.
Undan det härjande svärdet
ska var och en vända om
till sitt folk
och var och en fly hem till sitt land.
17 Israel är ett vilsekommet får
som jagats av lejon.
Först slukade Assyriens kung det, och till slut har Babels kung Nebukadressar gnagt dess ben. 18 Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska straffa Babels kung och hans land liksom jag har straffat Assyriens kung. 19 Jag ska föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han ska få gå i bet på Karmel och i Bashan. På Efraims berg och i Gilead ska han få äta sig mätt.
säger Herren,
ska man söka efter Israels skuld,
men den är borta,
efter Juda synder,
men de finns inte mer.
För jag ska förlåta dem
som jag låter leva kvar.
21 Dra ut mot Meratajims* land
och mot invånarna i Pekod*.
Förgör dem och vig dem
åt förintelse, säger Herren,
och gör i allt
som jag har befallt dig.
och stor förödelse i landet.
och krossad är den inte,
den hammare som slog
hela jorden!
Hur har inte Babel kommit
hednafolken att häpna!
för dig, Babel,
och du blev fångad
innan du visste om det.
Du ertappades och greps,
för det var mot Herren
du hade gett dig i strid.
och tog fram sin vredes vapen,
för Herren Gud Sebaot hade
ett verk att utföra
i kaldeernas land.
öppna dess förrådshus,
kasta i en hög vad där finns,
som man gör med säd,
och vig det åt förintelse.
Låt ingenting bli kvar av det.
för ner dem till slakt.
Ve dem, för deras dag har kommit,
tiden för deras straff!
som söker rädda sig
ut ur Babels land,
för att i Sion förkunna Herren
vår Guds hämnd,
hämnden för hans tempel.
mot Babel,
alla som kan spänna en båge.
Slå läger runt omkring det,
låt ingen komma undan.
Vedergäll det för dess gärningar,
gör mot det precis som det själv
har gjort,
för det har handlat övermodigt
mot Herren,
mot Israels Helige.
på gatorna,
alla dess stridsmän ska gå
under på den dagen,
säger Herren.
31 Se, jag är emot dig, du övermodige,
säger Herren Gud Sebaot,
för din dag har kommit,
den tid då jag ska straffa dig.
stappla och falla,
och ingen ska resa upp honom.
Jag ska tända eld på hans städer
och elden ska förtära allt
omkring honom.
Förtryckta är Israels barn
och Juda barn med dem.
Alla som har fört dem i fångenskap
håller fast dem
och vägrar att släppa dem.
Herren Sebaot är hans namn.
Han tar sig an deras sak,
och skaffar ro åt jorden
men oro åt Babels invånare.
mot Babels invånare,
mot dess furstar och vise män!
de ska stå där som dårar.
Svärd mot dess hjältar,
de ska bli förfärade.
mot alla främmande folk därinne,
de ska bli som kvinnor.
Svärd mot dess skatter,
så att de rövas bort.
de ska torka ut,
för det är ett gudabildernas land,
med sina skrämmande avgudar
uppför de sig som galna.
tillsammans med andra ökendjur.
Strutsar ska där ha sin boning.
Aldrig mer
ska någon människa bo där,
från släkte till släkte
ska det vara obebott.
med sina grannstäder
ödelades av Gud,
säger Herren,
så ska ingen bo där,
ingen människa mer vistas där.
ett stort hednafolk,
många kungar reser sig
från jordens yttersta ände.
42
De bär båge och lans*,
de är grymma och skoningslösa.
Larmet från dem
är som havets dån,
på hästar rider de fram,
rustade som kämpar till strid
mot dig, du dotter Babel.
43
När Babels kung* hör ryktet om dem
sjunker hans händer ner.
Ängslan griper honom,
ångest som
hos en barnaföderska.
44 Se, som ett lejon ska han dra upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. Ja, på ett ögonblick ska jag jaga bort dem därifrån. Och den som är utvald ska jag sätta över dem. För vem är min like och vem kan ställa mig till svars? Eller vem är den herde som kan stå emot mig?
45 Hör därför vad Herren har beslutat om Babel och tankarna som han tänkt om kaldeernas land.
Även de minsta i hjorden
ska släpas bort,
och deras betesmark
ska häpna över dem.
ska jorden bäva
och ett skriande höras
bland folken.