Svenska Folkbibeln
1 På den tiden, säger Herren, ska man kasta ut Juda kungars och furstars ben, prästernas och profeternas ben och Jerusalems invånares ben ur deras gravar 2 och strö ut dem inför solen och månen och himlens alla stjärnor som de har älskat, dyrkat och följt, sökt och tillbett. De ska inte samlas ihop eller begravas, de ska bli gödsel på marken. 3 Alla som blir kvar av detta onda släkte ska hellre vilja dö än leva, vart jag än fördriver dem, säger Herren Sebaot.
Ett avfall utan motstycke
Om någon faller,
reser han sig då inte igen?
Och om någon går vilse,
vänder han då inte om?
detta Jerusalems folk?
De håller fast vid sitt svek,
de vägrar att vända om.
De talar det som inte är rätt.
Ingen enda ångrar sin ondska,
ingen säger: ”Vad har jag gjort?”
Alla viker av i egen riktning,
likt hästar som störtar sig ut
i striden.
vet sin bestämda tid,
och turturduvan, svalan och tranan
passar tiden
när de ska komma tillbaka.
Men mitt folk
känner inte Herrens domslut.
vi har Herrens lag?”
Visst! De skriftlärdas lögnpenna
har förvandlat lagen till lögn.
bli förskräckta och fångade.
Se, de har förkastat Herrens ord.
Vad har de då för vishet?
åt andra
och deras åkrar åt erövrare,
för alla söker de oärlig vinst,
hög som låg.
Profet och präst,
alla handlar de lögnaktigt.
dottern mitt folks skada
och säger: ”Allt är väl, allt är väl!”
Men allt är inte väl.
för att de har gjort något
så avskyvärt.
Ändå känner de ingen skam
och förstår inte att blygas.
Därför ska de falla
bland dem som faller.
När tiden kommer
och jag straffar dem
ska de komma på fall,
säger Herren.
säger Herren.
Inga druvor blir kvar
på vinstockarna
och inga fikon på fikonträden,
till och med löven är vissnade.
Det jag gav dem
ska tas ifrån dem.
Låt oss samlas
och gå in i de befästa städerna
och möta slutet där,
för Herren vår Gud
låter oss förgås.
Han ger oss förgiftat vatten
att dricka,
för vi har syndat mot Herren.
men inget gott kommer,
på en tid med läkedom,
men se, skräck råder.
när hans hingstar gnäggar
bävar hela landet.
De kommer och slukar landet
med allt som finns där,
staden och alla som bor i den.
giftormar som inte kan besvärjas,
och de ska bita er, säger Herren.
Profetens stora sorg
Mitt hjärta är sjukt i mig.
ropar från fjärran land:
”Finns inte Herren mer i Sion?
Är hennes kung inte längre där?”
Varför har de retat mig till vrede
med sina bilder,
med sina främmande avgudar?
20
”Skördetiden är förbi,*
sommaren är över,
men vi har inte blivit räddade.”
för dottern mitt folk har krossats.
Jag sörjer, förfäran har gripit mig.
22
Finns det ingen balsam i Gilead*,
finns där ingen läkare?
Varför blir dottern mitt folk
inte botad?