Sång över Babels kungs fall
1Herren ska förbarma sig över Jakob och än en gång utvälja Israel och låta dem få ro i deras eget land. Främlingar ska ansluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus. 2 Folken ska ta dem och föra dem hem, och Israels hus ska få dem som sin egendom i Herrens land som tjänare och tjänarinnor. Så ska deras fångvaktare bli deras fångar, och de ska råda över sina förtryckare.
3 På den dag då Herren ger dig ro från din smärta och oro och från det hårda arbete som du tvingats göra, 4 ska du ta upp denna sång över Babels kung och säga:
"Vilket slut förtryckaren har fått!
Indrivningen av guld* är över.
härskarnas spira
med slag på slag
och i vrede härskade över folkslagen
med skoningslös förföljelse.
man brister ut i jubel.
likaså Libanons cedrar*:
’Nu när du ligger där
kommer ingen och hugger
ner oss.’
kommer i rörelse för din skull,
för att ta emot dig
när du kommer.
Det väcker de avlidnas andar
för din skull,
jordens alla härskare,
och låter hednafolkens alla kungar
resa sig från sina troner.
och säger till dig:
’Du har också blivit maktlös som vi,
du har blivit som en av oss.’
med dina harpors buller.
Förruttnelse är bädden under dig
och maskar ditt täcke.
du strålande stjärna,
du gryningens son!
Hur har du inte blivit fälld
till jorden,
du som slog ner folken till marken!
’Jag ska stiga upp till himlen,
jag ska resa min tron
ovanför Guds stjärnor*.
Jag ska sätta mig på mötesberget
längst upp i norr.*
över molnens höjder,
jag ska bli som den Högste.’
längst ner i graven.
de granskar dig och säger:
’Är detta den man
som fick jorden att darra
och riken att skaka,
och förstörde dess städer,
och som aldrig släppte hem
sina fångar?’
ligger alla med ära,
var och en i sitt vilorum,
som en föraktad gren,
täckt av dräpta män
som genomborrats av svärd
och förts ner till gropens stenar.
Du är som ett förtrampat as.
för du fördärvade ditt eget land
och dräpte ditt eget folk."
Förbrytarnas avkomma
ska man aldrig mer nämna.
för deras fäders missgärning.
De får inte resa sig
och ta över landet
och fylla jordens yta med städer.
säger Herren Sebaot,
och utrota ur Babel
både namn och överlevande,
både barn och ättlingar,
säger Herren.
till ett tillhåll för hägrar
och fylla det med sumpsjöar,
jag ska sopa bort det
med ödeläggelsens kvast,
säger Herren Sebaot.
Assyrien ska krossas
Sannerligen, som jag har tänkt,
så ska det ske,
det jag beslutat ska bli verklighet.
25
Jag ska krossa Assur i mitt land*,
trampa ner honom på mina berg.
Då ska hans ok lyftas av dem,
hans börda lyftas från deras axlar.
som är fattat om hela jorden,
detta är den hand
som är uträckt över alla folk.
vem kan då göra det om intet?
Hans hand är uträckt,
vem kan då hindra den?
Profetia om Filisteen
28 Året då kung Ahas dog* kom denna profetia:
över att staven som slog er*
är bruten.
För från ormens rot
ska det komma en huggorm,
och dess avkomma
blir en vajande giftorm*.
ska finna bete,
de fattiga ska vila i trygghet.
Men din rot ska jag döda
genom svält,
de som blir kvar av dig ska dräpas.
Ropa, du stad!
Alla i filisteernas land
smälter bort av ångest,
för ett rökmoln kommer norrifrån*
och ingen blir efter
i fiendernas led.
det främmande folkets
sändebud?
Att Herren har grundat Sion,
och där har de betryckta
i hans folk sin tillflykt.