Svenska Folkbibeln
Lovsång
1 På den dagen ska man sjunga denna sång i Juda land:
Vi har en stark stad.
Frälsningen gör han
till murar och värn.
och låt ett rättfärdigt folk tåga in,
ett folk som förblir troget.
bevarar du i frid,
i frid, för han förtröstar på dig.
för HerrenHerren
är en evig klippa.
i höjden,
den stolta staden ödmjukar han.
Han slår den ner till jorden,
han tar ner den i stoftet.
fattigas fötter, svagas steg.
Du, den Rättvise,
jämnar den rättfärdiges stig.
väntar vi dig.
Ditt namn och din ära
är vår själs längtan.
anden i mig söker dig,
för när dina domar drabbar jorden
lär sig världens invånare
rättfärdighet.
lär han sig inte rättfärdighet.
I det land där rätt skulle råda
handlar han orätt,
han ser inte Herrens höghet.
men de ser det inte.
De ska se din iver för folket
och blygas,
den eld som är avsedd
för dina fiender ska förtära dem.
för allt som vi har uträttat
har du utfört åt oss.
har härskat över oss,
men bara genom dig
prisar vi ditt namn.
deras andar kan inte uppstå.
Därför har du gripit in
och förgjort dem,
du har utplånat minnet av dem.
Du har förökat folket
och visat dig härlig,
du har utvidgat
landets alla gränser.
de utgöt tysta böner
när din tillrättavisning
drabbade dem.
när hon är nära att föda
och ropar ut sin smärta,
så är det med oss inför dig, Herre.
men vi födde vind.
Vi har inte gett landet frälsning,
och ingen föds till att bo
på jorden.
mina dödas* kroppar ska uppstå.
Vakna upp och jubla,
ni som bor i stoftet,
för din dagg är ljusets dagg,
och jorden ska ge igen
de avsomnade.
och gå in i dina kamrar,
stäng igen dörrarna efter dig.
Göm dig ett litet ögonblick
tills vreden har gått förbi.
ut ur sin boning
för att straffa jordens invånare
för deras missgärning.
Jorden ska blotta
sina blodskulder
och inte längre dölja
sina dräpta.