Så säger Herren, han som har sin eld på Sion och sin ugn i Jerusalem.
Rättfärdighetens rike
i rättfärdighet,
furstar ska styra med rättvisa.
i stormen,
som ett skydd mot störtskuren,
som vattenbäckar i en ödemark,
som skuggan av en väldig klippa
i ett törstigt land.
ska inte vara förblindade,
de som har öron att höra med
ska lyssna.
ska förstå kunskap,
och de stammandes tunga
ska tala flytande och klart.
girigbuken inte kallas generös.
hans hjärta gör det som är orätt,
så att han handlar ogudaktigt
och sprider villoläror
om Herren.
Han svälter ut den hungriges själ
och hindrar den törstige
från att dricka.
han tänker ut ondskefulla planer
för att fördärva de betryckta
med lögnaktiga ord
och den fattige
när han vädjar om rättvisa.
han står fast vid det som är ädelt.
Dom och upprättelse
res er upp och hör min röst!
Ni självsäkra döttrar,
lyssna till mina ord!
ni som är så sorglösa,
för vinskörden uteblir,
ingen fruktskörd kommer mer.
darra, ni sorglösa,
lägg av era kläder och blotta er,
bär säcktyg runt era höfter!
över de vackra fälten,
över de fruktbara vinstockarna,
där törne och tistel skjuter upp,
över glädjens alla boningar
i den yra staden.
den folkrika staden lämnas öde.
Ofelhöjden* med tornet förvandlas
till grotthålor för evigt,
till glädje för vildåsnor
och bete för hjordar –
blir utgjuten över oss
och öknen blir ett bördigt fält,
och det bördiga fältet
räknas som skog.
rättfärdigheten bo
på det bördiga fältet.
ska vara frid,
och rättfärdighetens verk
vara ro och trygghet för evigt.
i trygga boningar
och på säkra viloplatser.
och staden ska bli
djupt ödmjukad.
som kan så vid alla vatten
och låta oxen och åsnan
fritt ströva omkring.