Svenska Folkbibeln
II. SION OCH FRÄLSNINGEN FRÅN SYNDEN (Kap 49-57)
Messias, Herrens tjänare
lyssna, ni folk
som bor i fjärran!
Herren kallade mig
redan i moderlivet,
han nämnde mitt namn
redan i min mors sköte.
till ett skarpt svärd*
och gömde mig
i skuggan av sin hand.
Han gjorde mig till en vass pil
och dolde mig i sitt koger.
"Du är min tjänare, Israel,
genom dig
vill jag förhärliga mig."
"Förgäves har jag ansträngt mig,
utan nytta förbrukat min kraft.
Men min rätt är hos Herren
och min lön hos min Gud."
han som från moderlivet
formade mig till sin tjänare
för att föra Jakob tillbaka till honom
så att Israel samlas hos honom,
för jag är ärad i Herrens ögon
och min Gud är min styrka –
att du bara är min tjänare
som upprättar Jakobs stammar
och för tillbaka de bevarade
av Israel.
Jag ska sätta dig
till ett ljus för hednafolken,
för att du ska bli min frälsning
ända till jordens yttersta gräns.*
Israels återlösare, hans Helige,
till honom som är föraktad
av varje själ,
till honom som är avskydd
av folken,
till honom som är
härskares tjänare:
Kungar ska se det och resa sig,
furstar ska se det och tillbe
eftersom Herren är trofast,
Israels Helige
som har utvalt dig.
Jag bönhör dig i nådens tid,
jag hjälper dig
på frälsningens dag.
Jag ska bevara dig
och göra dig till ett förbund
för folket,
för att upprätta landet
och fördela
de förödda arvslotterna,*
och till dem som sitter i mörkret:
"Visa er!"
De ska finna bete längs vägarna,
betesmark på alla kala höjder.
ökenhettan och solen
ska inte skada dem,
för deras förbarmare ska leda dem
och föra dem till vattenkällor.*
till jämna vägar,
och mina banade vägar
ska byggas höga.
några från norr
och andra från väster,
några från sineernas land*.
och gläd dig, du jord,
brist ut i jubel, ni berg,
för Herren tröstar sitt folk
och förbarmar sig
över sina betryckta.
Herren har inte glömt Sion
"Herren har övergett mig,
Herren har glömt mig."
att förbarma sig över sin livsfrukt?
Och även om hon skulle glömma,
så glömmer jag inte dig.
16
Se, jag har skrivit* dig
på mina händer.
Dina murar står ständigt inför mig.
17
Dina söner* skyndar sig tillbaka,
de som förstört och ödelagt dig
drar bort ifrån dig.
Alla samlas och kommer till dig.
Så sant jag lever, säger Herren,
du ska få klä dig i dem alla
som smycken
och fästa dem omkring dig
likt en brud.
ditt land var förött –
nu blir du för trång att bo i,
och de som slukade dig
ska vara långt borta.
från din barnlöshets tid säger:
"Platsen är för trång för mig,
ge mig plats så att jag kan bo här."
"Vem har fött dessa åt mig?
Jag var ju barnlös och ofruktsam,
landsflyktig och fördriven.
Vem har fostrat dem?
Jag var ju lämnad ensam,
varifrån kommer de?"
Se, jag ska lyfta min hand till folken,
resa mitt baner för hednafolken.
Då ska de komma
med dina söner i sin famn
och bära dina döttrar på sina axlar.
och furstinnor dina ammor.
De ska falla ner för dig
med ansiktet mot jorden
och slicka stoftet vid dina fötter.
Och du ska inse att jag är Herren,
och att de som hoppas på mig
inte kommer på skam.
eller rycka fångarna från tyrannen*?
Den starkes fångar
ska tas ifrån honom,
bytet ryckas från tyrannen.
Jag ska själv strida
mot dina motståndare,
jag ska själv rädda dina barn.
äta sitt eget kött
och bli druckna av sitt eget blod,
som av sött vin.
Då ska allt levande förstå
att jag, Herren, är din Frälsare,
att Jakobs Mäktige
är din återlösare.