Ett barn blir oss fött
1 Men det ska inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. Förr i tiden lät han Sebulons och Naftalis land* vara föraktat, men i kommande dagar ska han ge ära åt trakten längs havsvägen, landet på andra sidan Jordan*, hednafolkens Galileen.*
ska se ett stort ljus,
över dem som bor
i dödsskuggans land
ska ljuset stråla fram.*
som du inte gett* stor glädje.
De ska glädjas inför dig
som man gläds
under skördetiden,
som man jublar när man delar byte.
deras bördors ok,*
deras skuldrors käpp
och deras plågares stav,
som på Midjans tid.*
och varje mantel vältrad i blod
ska brännas upp
och förtäras av eld.
en son blir oss given.
På hans axlar vilar herradömet,
och hans namn är:
Under, Rådgivare*, Mäktig Gud,
Evig Far, Fridsfurste.*
och friden utan slut
över Davids tron och hans rike.
Det ska befästas och stödjas
med rätt och rättfärdighet
från nu och till evig tid.
Herren Sebaots lidelse
ska göra detta.
Herrens vrede mot Israel
och det slår ner i Israel.
Efraim och Samarias invånare.
I stolthet och hjärtats högmod
säger de:
men vi ska bygga upp
med huggen sten.
Mullbärsfikonträd* har huggits ner,
men vi ska ersätta dem
med cedrar."
Resins motståndare* mot dem
och eggar upp deras fiender,
och filisteerna* från väster,
och de ska sluka Israel
med glupska gap.
Med allt detta upphör inte
hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
till honom som slår dem,
de söker inte Herren Sebaot.
både huvud och svans
från Israel,
både palmtopp och sävstrå,
allt på samma dag.
är huvudet,
profeten som lär ut lögn
är svansen.
vilseleder det,
och de som låter sig ledas
går i fördärvet.
över deras unga män
eller förbarma sig
över deras faderlösa och änkor,
för alla är hycklare
och gör det som är ont,
varje mun talar dårskap.
Med allt detta upphör inte
hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.
den förtär tistel och törne.
Den antänder snårskogen
så att den går upp
i höga virvlar av rök.
genom Herren Sebaots vrede,
och folket är som ved för elden.
Ingen skonar sin broder.
men förblir hungrig,
man tar för sig till vänster
men blir inte mätt.
Var och en äter köttet
på sin egen arm:
och Efraim Manasse,
och tillsammans angriper de Juda.
Med allt detta upphör inte
hans vrede,
hans hand är ännu uträckt.