Svenska Folkbibeln
Elifas andra tal
1 Då tog Elifas från Teman till orda och sade:
och fylla sitt bröst
med östanvind?
med värdelöst tal,
med ord till ingen nytta?
och hindrar andakt inför Gud,
och du väljer listigt tal.
dina egna läppar vittnar emot dig.
som föddes?
Blev du till innan höjderna fanns?
Har du tagit visheten
för dig själv?
Vad förstår du som vi inte förstår?
både gråhårsman och åldring,
mycket äldre än din far.
de milda ord som talas till dig?
och varför gnistrar dina ögon?
och öser ut ord ur din mun.
att hon skulle vara ren,
att en av kvinna född
skulle vara rättfärdig?
inför hans ögon
är inte himlarna rena,
som är avskyvärd och fördärvad,
en människa
som dricker orättfärdighet
som vatten!
det som jag sett vill jag berätta,
från sina fäder och inte förtigit,
utan att någon främling
trängde in bland dem:
i alla sina dagar,
den våldsammes år är räknade.
I hans trygghet kommer förhärjaren
över honom.
ur mörkret,
svärdet är bestämt för honom.
och undrar var det finns.
Han vet att mörkrets dag är nära.
de slår ner honom
som en kung rustad till strid,
och förhäver sig
mot den Allsmäktige.
stormar han mot honom,
väl skyddad bakom sina sköldar.
och hans midja sväller av fett.
i hus där man inte kan bo,
som är bestämda till ruiner.
hans välstånd ska inte bestå,
hans skördar ska inte luta tungt
mot marken.
hans knoppar ska förtorka
av hetta,
han ska förgås
genom Guds* muns ande.
då bedrar han sig,
för tomhet blir hans lön.
och hans krona
ska inte grönska mer.
som en vinstock,
fälla sina blommor som ett olivträd,
blir ofruktsamt
och eld förtär de hus där mutor tas.
och föder fördärv,
deras moderliv alstrar förvillelse.