Svenska Folkbibeln
Jobs svar på Sofars andra tal
1 Då tog Job till orda och sade:
låt det vara trösten ni ger mig.
och när jag har talat kan du håna.
Varför skulle jag inte vara otålig?
sätt handen för munnen.
blir jag förskräckt,
rysningar griper min kropp.
bli gamla och växa i kraft?
och har sina avkomlingar
för ögonen.
Gud drabbar dem inte med sitt ris.
deras kor kalvar utan missfall.
som en hjord,
deras barn dansar omkring.
och jublar till musik av flöjt.
och i frid far de ner till dödsriket.
Vi har ingen lust
att lära känna dina vägar.
att vi skulle tjäna honom?
Vad skulle vi vinna
på att åkalla honom?”
ligger inte i deras egen hand.
De gudlösas rådslag
är fjärran från mig.
de gudlösas lampa?
Hur ofta drabbar dem olycka,
plågor som Gud i vrede
tilldelar dem?
som agnar som stormen för bort?
”Gud sparar hans straff
till barnen.”
Låt honom straffa honom själv,
så att han får känna det.
med egna ögon,
låt honom få dricka
den Allsmäktiges vrede.
när han är borta,
när hans månaders antal är slut?
han som dömer över de högsta?
helt sorglös och trygg.
och märgen i hans ben
har bevarat sin saft.
utan att ha smakat det goda.
med förruttnelsens maskar
över sig.
och era lömska planer mot mig.
”Vad blev det av stormännens hus,
av tälten där de gudlösa bodde?”
lyssnar ni inte
till deras vittnesbörd?
han räddas undan vredens dag.
hur han lever,
vem straffar honom
för vad han har gjort?
vakar man vid gravkullen.
alla människor följer honom
och otaliga har gått före honom.
Era svar är bara bedrägeri.