Svenska Folkbibeln
1 Inför sådant bävar mitt hjärta
och slår häftigt i mitt bröst.
till dundret från hans röst,
till mullret som går ut
från hans mun.
sina blixtar till jordens ändar.
han dundrar
med sin väldiga röst,
han spar inte på blixtarna
när han låter sin röst höras.
han gör stora och ofattbara ting.
”Fall över jorden!”,
och regnet:
”Kraftiga skurar av regn!”
7
Han binder* alla människors händer
så att alla lär känna hans gärningar.
de blir kvar i sina hålor.
kölden kommer med
nordanvinden.
med sin andedräkt,
och de vida vattnen fryser till.
och sprider sina åskmoln
vida omkring.
efter hans styrning
och utför allt han befaller dem
över hela jordens yta.
för att hjälpa hans land
eller visa hans godhet.
stanna och tänk på Guds under!
och låter blixten lysa fram
från sitt moln?
den Allvises underverk,
när jorden blir stilla
under sunnanvinden?
breda ut skyarna som ett valv,
fasta som en spegel av gjuten metall?
i vårt mörker har vi inget
att lägga fram.
att jag vill tala?
Ingen ber väl om att bli slukad?
som strålar i skyarna
när vinden har gått fram
och skingrat dem?
22
Från norr* kommer en glans av guld,
ett skrämmande majestät
omger Gud.
han är upphöjd i kraft och dom.
Han kan inte kränka
sin stora rättfärdighet.
Han bryr sig inte om dem
som tycker sig vara visa.