Svenska Folkbibeln
Jerusalems sorg och ödeläggelse
den folkrika staden!
Hon som var stor bland folken
har blivit som en änka,
furstinnan bland länderna
måste göra slavtjänst.*
med tårar på sin kind.
Ingen tröstare har hon
bland alla sina älskare.
Alla hennes vänner har svikit henne,
de har blivit hennes fiender.
efter förtryck och svårt slaveri.
Hon bor bland hednafolk
och finner ingen ro.
Alla hennes förföljare
har hunnit ifatt henne,
mitt i hennes nöd.
ingen kommer till högtiderna*.
Alla hennes portar är öde,
hennes präster suckar.
Hennes jungfrur är bedrövade,
och själv sörjer hon bittert.
hennes fiender känner sig säkra,
eftersom Herren
har bedrövat henne
för hennes många synder.
Hennes barn har vandrat bort
som fångar framför fienden.
Hennes furstar liknar hjortar
som inte funnit bete,
som kraftlösa flyr undan jägaren.
minns Jerusalem
alla skatter hon hade
i forna dagar.
Nu när hennes folk
har fallit i fienders hand
och ingen hjälpare finns,
ser de med hån
på hennes undergång.
därför har hon blivit oren*.
Alla som ärat henne föraktar henne,
för de ser hennes nakenhet.
Själv suckar hon och vänder sig bort.
hon tänkte inte
på hur slutet skulle bli.
Hon har sjunkit ofattbart djupt,
och ingen tröstare finns.
Herre, se mitt betryck,
för fienden triumferar!
efter alla hennes skatter.
Hon såg hur hedningar
gick in i hennes helgedom,
dem du förbjöd
att komma in i din församling.*
och söker efter bröd.
De byter sina skatter mot mat
för att hålla sig vid liv.
Se, Herre, och tänk på
hur föraktad jag blivit!
som går vägen förbi?
Se efter och se:
finns det någon smärta
lik smärtan som drabbat mig,
som Herren har plågat mig med
på sin brinnande vredes dag?
i mina ben och kuvade dem.*
Han lade ut ett nät för mina fötter
och stötte mig tillbaka,
han lämnade mig övergiven
och sjuk dagen lång.
till ett ok,
de vävdes ihop av hans hand
och lades på min nacke.
Han bröt min kraft,
Herren gav mig i händerna
på dem som jag inte kan stå emot.
har Herren förkastat,
han samlade ett uppbåd mot mig
för att krossa mina unga män.
Som en vinpress har Herren trampat
jungfrun dottern Juda.
mitt öga*, mitt öga rinner av tårar,
för min tröstare är fjärran ifrån mig,
han som ger liv åt min själ.
Mina barn är övergivna,
för fienden har triumferat.
men ingen tröstare finns.
Herren har sänt Jakobs fiender
mot honom från alla håll,
Jerusalem har blivit som något orent
bland dem.
för jag gjorde uppror
mot hans bud.
Hör nu, alla ni folk,
och se min smärta!
Mina jungfrur och unga män
har gått i fångenskap.
19
Jag kallade på mina älskare*,
men de svek mig.
Mina präster och äldste
gick under i staden,
när de sökte efter mat
för att hålla sig vid liv.
Det jäser inom mig,
mitt hjärta vänder sig i mitt bröst,
för jag har varit mycket upprorisk.
Därute tar svärdet mina barn,
härinne är det som döden.
men ingen tröstare finns.
Alla mina fiender har hört
om min olycka,
de gläds att du gjort det här.
Dagen du förkunnat
lät du komma.
Men det ska gå dem
som det gått mig.
komma upp inför dig,
och gör med dem
som du gjort med mig
för alla mina synders skull,
för mina suckar är många
och mitt hjärta är sjukt.