Svenska Folkbibeln
Herren bestraffar sitt folk
Herren i sin vrede
har täckt dottern Sion med!
Han kastade Israels härlighet
från himlen ner till jorden,
han tänkte inte på sin fotpall*
på sin vredes dag.
Jakobs alla boningar.
I sin vrede rev han
dottern Judas fästningar
och slog dem till marken,
han orenade riket och dess furstar.
Israels alla horn.
Han drog undan sin högra hand
när fienden kom,
och brann i Jakob
likt en flammande eld
som förtär allt runt omkring.
stod redo med sin högra hand
som en ovän,
och dödade allt
som var ljuvligt för ögat.
Över dottern Sions hydda
öste han sin vrede som eld.
Han fördärvade Israel,
han fördärvade alla dess borgar,
han förstörde dess fästningar.
Han hopade sorg på sorg
över dottern Juda.
som en trädgård,
han förstörde sin mötesplats.
Herren lät högtid och sabbat
falla i glömska i Sion,
i sin brinnande vrede
förkastade han kung och präst.
han övergav sin helgedom.
Murarna runt hennes palats
gav han i fienders hand,
de ropade högt i Herrens hus
som på en högtidsdag.
dottern Sions murar,
han spände ut mätsnöret
och drog inte undan sin hand
från skövlingen.
Han sände sorg över vallar
och murar,
allt ligger nu förstört.
han knäckte och krossade
hennes bommar.
Hennes kung och furstar
bor bland hednafolken,
ingen undervisning ges
och hennes profeter får ingen syn
från Herren.
sitter stumma på marken,
de kastar stoft över sitt huvud
och klär sig i säcktyg.
Jerusalems jungfrur
sänker sina huvuden mot jorden.
det jäser i mitt inre,
min lever* rinner ut på jorden,
för dottern mitt folk går under,
barn och spädbarn förgås
på stadens gator.
”Var finns bröd och vin?”
De tynar bort som slagna
på stadens gator,
de ger upp andan
i sina mödrars famn.
vad ska jag likna dig med,
du dotter Jerusalem?
Vad ska jag jämföra dig med
för att trösta dig,
du jungfru dotter Sion?
Din skada är ju stor som havet,
vem kan hela dig?
var falska och dåraktiga,
de visade dig inte din skuld
för att vända bort din fångenskap*.
De budskap de förkunnade för dig
var falska och förföriska.
slår ihop sina händer
och hånar dig,
de visslar och skakar på huvudet
åt dottern Jerusalem:
Ӏr detta den stad som kallades
skönhetens krona,
hela jordens fröjd?”
sin mun mot dig,
de visslar och gnisslar tänder
och säger: ”Vi har slukat henne!
Detta är dagen vi väntat på.
Vi fick uppleva den,
vi fick se den!”
han har uppfyllt sitt ord
som han uttalat för länge sedan.
Han har rivit utan att skona,
han har låtit fienden
triumfera över dig
och upphöjt dina motståndares horn.
Du dotter Sions mur,
låt tårarna rinna som en bäck
både dag och natt.
Ge dig ingen ro,
unna inte ditt öga någon vila.
när nattväkterna* börjar.
Utgjut ditt hjärta som vatten
inför Herrens ansikte,
lyft dina händer till honom
för dina barns liv
som tynar bort av hunger
i alla gathörn.
vem du gjort så emot.
Ska kvinnor äta sin livsfrukt,
barnen de burit i sin famn?
Ska präster och profeter dödas
i Herrens helgedom?
ligger unga och gamla.
Mina jungfrur och unga män
har fallit för svärd,
du har dödat på din vredes dag,
slaktat utan att skona.
skräck från alla håll.
På Herrens vredes dag
var det ingen som kom undan
eller överlevde.
Dem som jag burit
i famnen och fostrat
har min fiende förgjort.