Svenska Folkbibeln
Folkets bön i djupaste förnedring
på vad som hänt oss,
se efter och se hur vi hånas!
till främlingar,
våra hus är i främmande hand.
vi har ingen far,
våra mödrar är som änkor.
som vi dricker,
betala för vår egen ved.
5
Våra förföljare flåsar oss i nacken*,
vi är trötta men får ingen vila.
till Assyrien för att få bröd
att mätta oss med.
och finns inte mer,
men vi måste bära deras skuld.
ingen befriar oss ur deras hand.
hämtar vi vårt bröd,
bärgar det undan öknens svärd.
den är febersjuk av hunger.
jungfrur i Juda städer.
12
Furstar hängde de*,
äldre hedrade de inte.
med kvarnstenen*,
pojkar dignade
under bördor av ved.
de unga har slutat
med sin musik.
vår dans är förvandlad till sorg.
Ve oss, att vi syndade så!
därför är våra ögon förmörkade,
och schakaler* strövar där.
din tron består
från släkte till släkte.
för evigt,
överge oss för alltid?
så kommer vi tillbaka.
Förnya våra dagar som förr,
och är mycket vred på oss.