Förförelser, synd och förlåtelse

¹ Jesus sade till sina lärjungar: "Förförelserna måste komma, men ve den genom vilken de kommer! ² Det hade varit bättre för honom att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet än att han förleder en av dessa små.

³ Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. ⁴ Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så ska du förlåta honom."

Tro och tjänst

⁵ Då sade apostlarna till Herren: "Ge oss mer tro!" ⁶ Herren svarade: "Om ni har tro, bara som ett senapskorn*, ska ni kunna säga till det här mullbärsträdet: Ryck upp dig med rötterna och plantera dig i havet! Och det skulle lyda er.

⁷ Om någon av er har en tjänare som plöjer eller vallar får, säger han då när tjänaren kommer hem från marken: Kom nu och sätt dig till bords? ⁸ Säger han inte snarare: Laga något till kvällsmat åt mig, och fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan kan du själv äta och dricka. ⁹ Inte tackar han tjänaren för att han gjorde det han fick i uppdrag? ¹⁰ På samma sätt ska också ni säga, när ni har gjort allt som ni fått i uppdrag: Vi är odugliga tjänare. Vi har bara gjort vår plikt."

De tio spetälska

¹¹ På sin vandring mot Jerusalem tog Jesus vägen mellan Samarien och Galileen*. ¹² När han var på väg in i en by möttes han av tio spetälska män. De stannade på avstånd ¹³ och ropade: "Jesus, Mästare, förbarma dig över oss!" ¹⁴ Han såg dem och sade till dem: "Gå och visa er för prästerna*." Och medan de var på väg dit, blev de rena.

¹⁵ När en av dem såg att han var botad, vände han tillbaka och prisade Gud med hög röst ¹⁶ och föll ner på sitt ansikte för Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier.*¹⁷ Jesus frågade honom: "Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra? ¹⁸ Fanns det ingen som vände tillbaka för att ge Gud äran utom den här främlingen?" ¹⁹ Och han sade till honom: "Res dig och gå. Din tro har frälst dig."

Guds rikes ankomst

²⁰ Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma, svarade han: "Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. ²¹ Ingen ska kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är mitt ibland er*."

²² Till lärjungarna sade han: "Det ska komma en tid då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar, men ni kommer inte att få det. ²³ Man ska säga till er: Se, där är han! eller: Här är han. Men gå inte dit och följ inte med. ²⁴ För liksom blixten flammar till och lyser från himlens ena ände till den andra, så ska Människosonen vara på sin dag. ²⁵ Men först måste han lida mycket och bli förkastad av det här släktet.

²⁶ Så som det var på Noas tid, så ska det vara under Människosonens dagar. ²⁷ Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken. Då kom floden och gjorde slut på dem alla. ²⁸ På samma sätt var det på Lots tid*: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, ²⁹ men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. ³⁰ På samma sätt ska det bli den dag då Människosonen uppenbarar sig.

³¹ Den dagen ska den som är uppe på taket och har sina saker i huset inte gå ner och hämta dem. På samma sätt ska den som är ute på åkern inte återvända hem. ³² Tänk på Lots hustru! ³³ Den som försöker bevara sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv, han ska rädda det.

³⁴ Jag säger er: Den natten ska två ligga i samma säng. Den ene ska tas med och den andre lämnas kvar. ³⁵ Två kvinnor ska mala* tillsammans. Den ena ska tas med och den andra lämnas kvar."* ³⁷ De frågade honom: "Var då, Herre?" Han svarade dem: "Där kroppen ligger, där samlas gamarna."