Jesu fullmakt ifrågasätts

¹ En dag när Jesus undervisade folket i templet och förkunnade evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda fram tillsammans med de äldste ² och frågade honom: "Säg oss: Vad har du för fullmakt att göra detta? Vem är det som har gett dig den fullmakten?" ³ Han svarade dem: "Jag vill också fråga er en sak. Säg mig: ⁴ Johannes dop, var det från himlen eller från människor?"

⁵ De samrådde med varandra och sade: "Om vi säger: Från himlen, så säger han: Varför trodde ni då inte på honom? ⁶ Men om vi säger: Från människor, så kommer allt folket att stena oss. De är ju övertygade om att Johannes var en profet." ⁷ Därför svarade de att de inte visste varifrån det var. ⁸ Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag till er vad jag har för fullmakt att göra det här."

Liknelsen om de onda vinodlarna

⁹ Sedan började han berätta denna liknelse för folket: "En man planterade en vingård. Han arrenderade ut den till vinodlare och reste bort för en längre tid.

¹⁰ När tiden var inne sände han en tjänare till vinodlarna för att de skulle ge honom hans del av vingårdens frukt. Men vinodlarna slog honom och skickade i väg honom tomhänt. ¹¹ Då sände han en annan tjänare. Också honom slog de och förnedrade och skickade i väg tomhänt. ¹² Sedan sände han en tredje tjänare. Men även honom slog de blodig och kastade ut.

¹³ Då sade vingårdens herre: Vad ska jag göra? Jag ska sända min älskade son. Honom ska de väl ha respekt för. ¹⁴ Men när vinodlarna fick se honom, samrådde de med varandra och sade: Här är arvtagaren! Vi dödar honom, så blir arvet vårt. ¹⁵ Och de kastade ut honom ur vingården och dödade honom.

Vad ska nu vingårdens herre göra med dem? ¹⁶ Han ska komma och döda dessa vinodlare och ge vingården till andra." När de hörde detta, sade de: "Det får inte hända!" ¹⁷ Men han såg på dem och frågade: "Vad menas då med det här stället i Skriften: Stenen som husbyggarna förkastade har blivit en hörnsten?*¹⁸ Den som faller på den stenen blir sönderslagen, och den som stenen faller på blir krossad."

¹⁹ De skriftlärda och översteprästerna ville då gripa honom på en gång, men de vågade inte för folket. De förstod att det var dem som han hade talat om i liknelsen.

Skatt till kejsaren

²⁰ De höll Jesus under uppsikt och skickade ut några spioner som skulle låtsas vara ärliga för att få fast honom för något som han sade, så att de kunde utlämna honom åt ståthållarens makt och myndighet. ²¹ De frågade honom: "Mästare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte tar parti för någon utan lär ut sanningen om Guds väg. ²² Är det tillåtet för oss att betala skatt till kejsaren* eller inte?"

²³ Men han genomskådade deras list och sade till dem: ²⁴ "Visa mig en denar*. Vems bild och inskrift har den?" De svarade: "Kejsarens." ²⁵ Han sade till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." ²⁶ De lyckades inte få fast honom för något som han sade inför folket utan teg, förundrade över hans svar.

Frågan om uppståndelsen

²⁷ Sedan kom det fram några saddukeer*, de som förnekar att det finns en uppståndelse. De frågade Jesus: ²⁸ "Mästare! Mose gav oss föreskriften* att om någon har en bror som är gift men dör barnlös, så ska han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror. ²⁹ Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig en hustru men dog barnlös. ³⁰ Den andre ³¹ och den tredje gifte sig med henne, och så gjorde alla sju, men de dog och efterlämnade inga barn. ³² Till slut dog också kvinnan. ³³ Så vems hustru blir hon vid uppståndelsen? Alla sju var ju gifta med henne."

³⁴ Jesus svarade dem: "De som lever i den här världen gifter sig och blir bortgifta. ³⁵ Men de som anses värdiga att nå den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. ³⁶ De kan inte dö längre, för de är som änglarna och är Guds barn, eftersom de är uppståndelsens barn.

³⁷ Men att de döda uppstår, det har också Mose visat vid stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud.*³⁸ Han är inte de dödas Gud utan de levandes. För honom är alla levande."

³⁹ Då sade några av de skriftlärda: "Mästare, bra sagt*!" ⁴⁰ Sedan vågade de inte ställa någon mer fråga till honom.

Vem Messias är

⁴¹ Jesus sade till dem: "Hur kan man säga att Messias är Davids son? ⁴² David säger ju själv i Psaltaren:*Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida ⁴³tills jag lagt dina fiender som en pall under dina fötter.*⁴⁴ David kallar honom alltså Herre*. Hur kan han då vara hans son?"

Jesus varnar för de skriftlärda

⁴⁵ Medan allt folket hörde på sade Jesus till sina lärjungar: ⁴⁶ "Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå runt i långa mantlar och älskar att bli hälsade på torgen och få de främsta platserna i synagogorna och hedersplatserna vid festmåltiderna. ⁴⁷ De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De ska få en så mycket strängare dom."