Svenska Folkbibeln
Kungens lovsång och bön
1*Av David.
Lovad är Herren, min klippa,
som övar mina armar för strid,
mina händer för krig –
2*min nåd och min borg,
mitt värn och min räddare,
min sköld och min tillflykt
som lägger mitt folk* under mig!
att du bryr dig om henne,
en människoson
att du tänker på honom?
4*Människan är som en vindpust,
hennes dagar som en försvinnande
skugga.
rör vid bergen så att de ryker.
6*Låt blixtar slå ner och skingra dem,
skjut dina pilar och förvirra dem!
7*Räck ut dina händer från höjden,
fräls mig och rädda mig
ur de väldiga vattnen,
ur främlingarnas hand!
och deras högra hand
är en svekfull hand.
9*Gud, jag vill sjunga
en ny sång till dig,
sjunga ditt lov
till tiosträngad lyra,
som räddar din tjänare David
från ondskans svärd.
ur främlingarnas hand!
Deras mun talar lögn
och deras högra hand
är en svekfull hand.
står som välväxta plantor
och våra döttrar som hörnpelare
skurna för palats*,
och ger förråd på förråd,
när våra får förökar sig tusenfalt
och tiotusenfalt på våra marker
14
och våra oxar går lastade*,
när ingen rämna bryts i muren
och ingen förs ut som fånge
och inga skrik hörs
på våra gator –
15*saligt är det folk som har det så,
saligt är det folk
som har Herren till sin Gud!