Svenska Folkbibeln
Kungens tack för räddning och seger
1 För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren när Herrenhade räddat honom från alla hans fiender och ur Sauls våld. 2 Han sade:
Hjärtligt kär har jag dig,
Herre min styrka,
min borg och min räddare,
min Gud, min klippa
och min tillflykt,
min sköld och min frälsnings horn*,
mitt värn!
den högt lovade,
och jag blir frälst från mina fiender.
fördärvets strömmar
skrämde mig,
dödens snaror mötte mig.
jag ropade till min Gud.
Från sitt tempel
hörde han min röst,
mitt rop till honom
nådde hans öron.
bergens grundvalar darrade,
de skakade av hans brinnande
vrede.
och förtärande eld ur hans mun,
det gnistrade av glöd från honom.
med mörka moln under sina fötter,
han svävade fram
på vindens vingar.
till sin hydda runt omkring honom:
mörka vatten, tjocka moln.
bröt molnen fram
med hagel och glödande kol.
den Högste höjde sin röst
med hagel och glödande kol*.
och skingrade dem,
blixtar i mängd och förvirrade dem.
jordens grundvalar blottades
för din tillrättavisning, Herre,
för din vredes stormvind.
och grep tag i mig,
han drog mig upp
ur de väldiga vattnen.
från min mäktige fiende,
från dem som hatade mig
och var starkare än jag.
men Herren var mitt stöd.
han räddade mig
eftersom han älskar mig.
efter min rättfärdighet,
han lönade mig
efter mina händers renhet,
på Herrens vägar
och inte avfallit
från min Gud.
för ögonen
och inte avvisat hans stadgar.
inför honom
och aktat mig för synd.
efter min rättfärdighet,
efter mina händers renhet
inför hans ögon.
mot den fullkomlige
är du fullkomlig.
men mot den falske är du vrång.
men stolta ögon ödmjukar du.
Herren min Gud
lyser upp mitt mörker.
30
Med dig slår jag ner en armé*,
med min Gud stormar jag murar.
Herrens ord är rent.
Han är en sköld
för alla som flyr till honom.
vem är en klippa utom vår Gud?
och gör min väg fullkomlig,
som hindens
och ställer mig på mina höjder.
mina armar att spänna
kopparbågen.
din högra hand
stöder mig.
Din ödmjukhet gör mig stor.
där jag går,
mina fötter vacklar inte.
och hann upp dem,
jag vände inte
förrän jag gjort slut på dem.
så att de inte kunde resa sig,
de föll under mina fötter.
för striden,
du böjde mina motståndare
under mig.
för mig,
dem som hatade mig
förintade jag.
men ingen räddare fanns,
till Herren,
men han svarade dem inte.
till stoft för vinden,
jag slängde ut* dem
som smuts på gatan.
ur folkets strider,
du satte mig till huvud
över hednafolk,
folk som jag inte kände
blev mina tjänare.
lydde de mig,
främlingar kröp för mig.
vissnade bort,
bävande lämnade de sina fästen.
Lovad är min klippa,
upphöjd är min frälsnings Gud!
och lagt folken under mig.
från mina fiender,
du har upphöjt mig
över mina motståndare
och räddat mig från våldsmän.
bland hednafolken, Herre,
och lovsjunga ditt namn,*
till din kung
och visar nåd mot din smorde,
mot David och hans ätt*
till evig tid.