Människans förgänglighet
1 För körledaren, till Jedutun*. En psalm av David.
"Jag ska akta mig
för att synda med min tunga,
jag ska sätta lås för min mun
så länge den gudlöse
är framför mig."
jag höll inne även med det goda,
och min plåga blev allt värre.
medan jag grubblade
brann det som en eld.
Då talade jag
med min tunga:
att mina dagar har en gräns,
så att jag inser hur förgänglig
jag är.
har du gjort mina dagar,
min livslängd är som ingenting
inför dig.
Alla människor är bara en vindpust,
hur säkra de än står. Sela
vandrar människan omkring,
oroar sig till ingen nytta,
samlar på hög
och vet inte vem som får det.
Till dig står mitt hopp.
låt mig inte bli hånad av dårar.
för det är du som har gjort det.
jag går under av din hands aga.
förtär du som mal det han har kärt.
Alla människor är bara
en vindpust. Sela
lyssna till mitt rop!
Var inte tyst inför mina tårar,
för jag är en främling hos dig,
en gäst som alla mina fäder.
så att jag kan le igen
innan jag går bort
och inte finns här mer.