Svenska Folkbibeln
Förrådd av en falsk vän
1 För körledaren, till stränginstrument. En vishetspsalm av David.
göm dig inte när jag ber om nåd,
Jag är rastlös av mitt bekymmer
och våndas
och den gudlöse skränar,
för de vräker ondska över mig
och jagar mig i vrede.
i mitt inre,
dödens fasor faller över mig.
skräck lamslår mig
Tänk om jag hade* vingar
som duvan!
Då skulle jag flyga bort
och söka mig ett bo,
och stanna i öknen. Sela
att söka skydd
mot vinande vind och storm.
splittra deras tungor,
för jag ser våld och bråk i staden.
uppe på murarna,
ondska och olycka råder därinne.
förtryck och svek viker inte
från dess torg.
det kunde jag bära.
Det är inte min ovän
som förhäver sig mot mig,
för honom kunde jag
gömma mig.
min vän och förtrogne –
vi som gick till Guds hus
i högtidsskaran!
låt dem gå levande ner
i dödsriket,
för ondskan råder i deras boning,
mitt ibland dem.*
och Herren ska frälsa mig.
vill jag sucka och klaga,
och han ska höra min röst.
och fredar mig
så att de inte kan närma sig*,
för det är många
som är emot mig.
och förödmjuka dem,
han som från urminnes tid
sitter på sin tron. Sela
De ändrar sig inte,
de fruktar inte Gud.
han kränker sitt förbund.
men han har strid i sitt hjärta.
Hans ord är lenare än olja,
men de är dragna svärd.
han ska ta hand om dig.
Han låter aldrig
den rättfärdige vackla.
i fördärvets grop.
Blodtörstiga och bedragare
når inte ens halva sin ålder.
Men jag förtröstar på dig.