Svenska Folkbibeln
Bön om hjälp i ålderdomen
tar jag min tillflykt.
Låt mig aldrig behöva skämmas.
i din rättfärdighet,
vänd ditt öra till mig och fräls mig.
dit jag alltid kan komma,
du som gett befallning
om min frälsning.
Du är mitt bergfäste
och min borg.
ur den gudlöses hand,
ur förbrytarens
och förtryckarens grepp,
Herre, min trygghet
ända från min ungdom.
ända från moderlivet,
du har förlöst mig
ur min mors inre.
Dig lovar jag alltid.
för många,
och du är min starka tillflykt.
av din ära dagen lång.
när jag blir gammal,
överge mig inte
när min kraft tar slut,
de som vaktar på min själ
rådslår med varandra:
Jaga och grip honom,
det finns ingen
som räddar honom!"
Min Gud, skynda till min hjälp!
få skämmas och gå under,
låt dem som vill mig ont
höljas i hån och vanära.
och prisa dig om och om igen.
din rättfärdighet,
din frälsning dagen lång,
fast jag inte förstår dess vidd*.
Guds väldiga kraft,
jag ska prisa din rättfärdighet,
din och ingen annans.
ända från min ungdom,
och än i dag förkunnar jag
dina under.
när jag blir gammal och grå,
innan jag fått förkunna
din makt för nya släkten,
din kraft* för alla som ska komma.
når upp till himlen, Gud,
du har gjort stora ting.
Gud, vem är som du?
mycket nöd och olycka,
men du ska åter ge oss liv,
åter lyfta oss ur jordens djup.
och trösta mig igen,
för din trofasthet, min Gud,
jag vill lovsjunga dig till harpa,
du Israels Helige.
när jag lovsjunger dig,
så även min själ som du har friköpt.
om din rättfärdighet dagen lång,
för de som ville mig ont
måste skämmas och blygas.