Svenska Folkbibeln
Klagan i djupaste nöd
1 En sång, en psalm av Koras söner. För körledaren, till mahalát-leannót*. En vishetspsalm av esraiten Heman.*
dag och natt ropar jag till dig.
inför ditt ansikte,
vänd ditt öra till mitt rop,
och mitt liv närmar sig dödsriket.
som går ner i graven,
jag är som en man utan livskraft.
likt de fallna som ligger i graven,
dem du inte längre tänker på
och som inte mer
är i dina händer.
ner i mörkret, ner i djupet.
alla dina böljor låter du
skölja över mig. Sela
från mig,
du har gjort mig vidrig för dem,
fångad så att jag inte kommer ut.
Herre, jag ropar till dig varje dag,
jag sträcker mina händer
mot dig.
kan skuggorna resa sig
och tacka dig? Sela
din trofasthet i avgrunden?
din rättfärdighet i glömskans land?
om morgonen möter dig min bön.
förkastar du min själ?
Varför döljer du
ditt ansikte för mig?
från min ungdom,
jag bär förskräckelser från dig
och förtvivlar.
dina fasor förgör mig.
som vatten,
omringar mig helt och hållet.
har du fjärmat från mig.
I mina förtrognas ställe
har jag bara mörker.