En utvald rest ur Israel

¹ Jag frågar nu: Har då Gud förkastat sitt folk? Verkligen inte! Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. ² Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt.

Eller vet ni inte vad Skriften säger där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel: ³Herre, de har dödat dina profeter och rivit ner dina altaren. Jag ensam är kvar, och de är ute efter mitt liv.*⁴ Men vad är Guds svar till honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen man som inte har böjt knä för Baal. ⁵ På samma sätt finns också nu i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd. ⁶ Men är det av nåd, så är det inte av gärningar. Annars vore nåden inte längre nåd.

⁷ Vad innebär då detta? Att Israel inte har uppnått vad de strävar efter. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förhärdade. ⁸ Som det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, ända till denna dag.*⁹ Och David säger: Låt deras bord bli en snara och ett nät, en fälla och ett straff för dem. ¹⁰Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser, och böj deras rygg för alltid.*

Frälsning för hedningarna

¹¹ Jag frågar nu: De har väl inte snubblat för att de skulle falla? Verkligen inte! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att väcka deras avund. ¹² Och om deras fall innebar rikedom för världen och deras fåtalighet rikedom för hedningarna, hur mycket mer ska då inte deras fulla antal* bli det?

¹³ Och till er hedningar säger jag: som hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt, ¹⁴ i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem. ¹⁵ För om deras förkastelse innebar världens försoning, vad ska då deras upptagande innebära om inte liv från de döda?

Varning för högmod

¹⁶ Om förstlingsbrödet* är heligt, är hela degen helig. Och om roten är helig, är också grenarna heliga. ¹⁷ Men om nu några av grenarna har brutits bort, och du som är en vild olivkvist har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets näringsrika rot, ¹⁸ då ska du inte förhäva dig över grenarna. Om du förhäver dig ska du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.

¹⁹ Nu invänder du kanske: "Grenarna bröts bort för att jag skulle ympas in." ²⁰ Det stämmer, de bröts bort på grund av otro, men du är kvar genom tron. Var inte högmodig, utan bäva. ²¹ För om Gud inte skonade de naturliga grenarna ska han inte heller skona dig.

²² Se här Guds godhet och stränghet: stränghet mot dem som föll, Guds godhet mot dig om du blir kvar i hans godhet. Annars blir också du bortskuren. ²³ Men även de andra kommer att ympas in ifall de inte blir kvar i sin otro, för Gud har makt att ympa in dem igen. ²⁴ För om du blev bortskuren från vildoliven som du av naturen tillhörde och mot naturen inympad i ett äkta olivträd, hur mycket lättare ska då inte de naturliga grenarna ympas in i sitt eget olivträd?

Utkorelsens hemlighet

²⁵ Bröder, jag vill att ni ska känna till denna hemlighet så att ni inte har för höga tankar om er själva: förhärdelse har drabbat en del av Israel*, och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. ²⁶ Och det är så hela Israel ska bli frälst, som det står skrivet: Från Sion ska Frälsaren komma och ta bort ogudaktighet från Jakob. ²⁷Och detta är mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.*

²⁸ När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull, ²⁹ för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse. ³⁰ Förr var ni olydiga mot Gud, men nu har ni fått barmhärtighet genom deras olydnad. ³¹ Så har nu också de varit olydiga, för att sedan få barmhärtighet genom den barmhärtighet som ni har fått*. ³² Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

Lovsång till den Outgrundlige

³³ O vilket djup av rikedom

³⁵Eller vem har gett honom något först*