Herren har omsorg om sitt folk
i vårregnets tid.
Herren gör åskmolnen,
han ger människorna
skurar av regn,
gröda på marken åt var och en.
2
Men husgudarna* talar svek,
spåmännen skådar lögn,
bedrägliga drömmar talar de,
tomhet är deras tröst.
Därför drar folket bort
som en fårhjord.
De lider nöd,
för de har ingen herde.
och jag ska straffa bockarna.
Herren Sebaot tar sig an
sin hjord, Juda hus,
och ska göra den
till sin stolta stridshäst.
från honom stödjepelaren,
från honom bågen till striden,
från honom allt
vad styresman heter.
som trampar ner sina fiender
som smuts på gatan i striden.
De ska strida,
för Herren är med dem,
och ryttarna på sina hästar
ska komma på skam.
och frälsa Josefs hus.
Jag ska föra dem tillbaka,
för jag ska förbarma mig
över dem.
De ska vara som om jag aldrig
hade förkastat dem,
för jag är Herren deras Gud,
jag ska bönhöra dem.
deras hjärtan ska glädjas
som av vin.
Deras barn ska se det
och glädja sig,
deras hjärtan ska fröjda sig
i Herren.
och föra dem samman,
för jag har befriat dem.
De ska bli lika talrika som förut.
ska de tänka på mig i fjärran land.
De ska få leva med sina barn
och komma tillbaka.
från Egyptens land
och samla dem från Assur.
Till Gileads land och till Libanon
ska jag föra dem,
och där ska inte finnas utrymme
nog för dem.
ett hav av nöd,
han ska slå ner havets vågor
och Nilflodens alla djup
ska torka ut.
Assurs stolthet ska brytas ner
och spiran tas ifrån Egypten.
och i hans namn ska de gå fram,
säger Herren.