De härliga trädens fall

¹ Öppna dina dörrar, Libanon,

De två herdarna

⁴ Så sade Herren min Gud: ”Bli en herde för slaktfåren, ⁵ eftersom deras köpare slaktar dem utan att straffas och de som säljer dem säger: Lovad är Herren, jag har blivit rik! Inte heller deras herdar förbarmar sig över dem, ⁶ för jag ska inte längre förbarma mig över dem som bor i landet”, säger Herren. ”Se, jag ska överlämna människorna åt varandra och åt deras kung. De ska ödelägga landet, och jag ska inte rädda någon ur deras hand.”

⁷ Och jag blev en herde för slaktfåren, de olyckliga fåren: Jag tog två stavar, den ena kallade jag Nåd och den andra kallade jag Enhet. Så blev jag en herde för fåren. ⁸ Och inom en månad gjorde jag slut på de tre herdarna. Jag blev otålig på dem, och de i sin tur fick motvilja mot mig. ⁹ Då sade jag till fåren: ”Jag vill inte vara er herde längre. Det som dör får dö och det som förgås får förgås, och de som blir kvar får äta upp varandra.” ¹⁰ Så tog jag min stav Nåd och bröt sönder den för att upplösa förbundet som jag hade slutit med alla folk. ¹¹ Så upplöstes det på den dagen, och de olyckliga fåren* som iakttog mig förstod att detta var Herrens ord.

¹² Och jag sade till dem: ”Om ni finner för gott, så ge mig min lön. Men om inte, så låt det vara.” Då vägde de upp min lön, trettio siklar silver*. ¹³ Och Herren sade till mig: ”Kasta det åt krukmakaren!” – det härliga pris som de tyckte jag var värd. Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i Herrens hus åt krukmakaren. ¹⁴ Därefter bröt jag sönder min andra stav, Enhet, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.

¹⁵ Och Herren sade också till mig: ”Skaffa dig redskap igen som en oförnuftig herde. ¹⁶ För se, jag ska låta det uppstå en herde i landet som inte sköter om dem som håller på att gå under, inte söker upp de förlorade, inte helar de sårade och inte ger mat åt de friska, utan äter de fetas kött och river sönder deras klövar.”