Jerusalems belägring och befrielse

¹ En profetia, Herrens ord om Israel. Så säger Herren, han som har spänt ut himlen och lagt jordens grund och som format människans ande i henne: ² Se, jag ska göra Jerusalem till en berusningens bägare för alla folk runt omkring. Också Juda ska drabbas när Jerusalem belägras. ³ Det ska ske på den dagen att jag ska göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den ska skada sig på den. Och jordens alla folk ska församla sig mot henne. ⁴ På den dagen, säger Herren, ska jag slå alla hästar med förvirring och deras ryttare med vanvett. Över Juda hus ska jag ha mina ögon öppna, men folkens alla hästar ska jag slå med blindhet. ⁵ Då ska Juda stamfurstar säga i sina hjärtan: ”Jerusalems invånare har sin styrka i Herren Sebaot, sin Gud.”

⁶ På den dagen ska jag låta Juda stamfurstar bli som brinnande fyrfat bland ved och som flammande facklor bland halmkärvar, så att de förtär alla folk runt omkring, både åt höger och åt vänster. Men Jerusalem ska fortfarande trona där det nu ligger. ⁷Herren ska frälsa Juda hyddor först, för att inte Davids hus och Jerusalems invånare ska överträffa Juda i härlighet. ⁸ På den dagen ska Herren beskydda Jerusalems invånare. På den dagen ska den svagaste* bland dem vara som David, och Davids hus ska vara som Gud, som Herrens ängel framför dem.

Sorg över den genomborrade

⁹ På den dagen tänker jag utrota alla hednafolk som kommer mot Jerusalem. ¹⁰ Men över Davids hus och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De ska sörja över honom som man sörjer ende sonen, och de ska gråta bittert över honom som man gråter över sin förstfödde.*¹¹ På den dagen ska sorgen bli stor i Jerusalem, som sorgen vid Hadad-Rimmon* i Megiddopasset. ¹² Landet ska sörja, var släkt för sig: