De fyra vagnarna

¹ Jag lyfte åter min blick och såg, och se, fyra vagnar kom fram mellan två berg, och bergen var av koppar. ² Framför den första vagnen var röda hästar, framför den andra vagnen svarta, ³ framför den tredje vagnen vita och framför den fjärde vagnen fläckiga, starka hästar. ⁴ Då frågade jag ängeln som talade med mig: ”Vad betyder dessa, min herre?” ⁵ Ängeln svarade mig: ”Det är himlens fyra vindar* som drar ut inför hela jordens Herre.

⁶ Vagnen med de svarta hästarna drar mot nordlandet, och de vita följer efter dem, medan de fläckiga drar mot sydlandet.” ⁷ När de starka gav sig av, var de ivriga att fara omkring på jorden. Då sade han: ”Ge er av, far ut över jorden!” Och de for ut över jorden. ⁸ Och han ropade på mig och sade: ”Se, de som drar ut mot nordlandet låter min Ande finna ro* i nordlandet.”

Översteprästen Josuas kröning

⁹Herrens ord kom till mig. Han sade: ¹⁰ Ta emot gåvorna från de landsflyktiga, från Heldaj, Tobia och Jedaja. Gå samma dag bort till det hus som tillhör Josia, Sefanjas son, dit de gick efter återkomsten från Babel. ¹¹ Du ska ta emot silver och guld och göra kronor som du ska sätta på översteprästen Josuas, Josadaks sons, huvud. ¹² Och du ska säga till honom: ”Så säger Herren Sebaot:

¹⁴ Kronorna ska finnas i Herrens tempel till minne av Helem och Tobia, Jedaja och Hen, Sefanjas son. ¹⁵ Fjärran ifrån ska man komma för att bygga på Herrens tempel, och ni ska förstå att Herren Sebaot har sänt mig till er. Så ska ske om ni lyder Herren er Guds röst.”