¹ Och jag hörde en stark röst från templet säga till de sju änglarna: "Gå ut och töm Guds sju vredesskålar över jorden."

² Och den förste gick bort och tömde sin skål över jorden, och onda och svåra bölder slog upp på de människor som hade vilddjurets märke och som tillbad dess bild.

³ Den andre tömde sin skål över havet, och havet förvandlades till blod som från en död, och allt liv i havet dog.

⁴ Den tredje tömde sin skål över floderna och vattenkällorna, och de förvandlades till blod. ⁵ Och jag hörde vattnens ängel säga: "Rättfärdig är du som är och som var, du Helige, för att du fällt denna dom. ⁶ De spillde heligas och profeters blod, och därför har du gett dem blod att dricka. Det är de värda." ⁷ Och jag hörde altaret säga: "Ja, Herre Gud Allsmäktig, sanna och rätta är dina domar."

⁸ Den fjärde tömde sin skål över solen, och den fick makt att bränna människorna med eld. ⁹ Människorna brändes av stark hetta och hädade Guds namn, han som har makt över dessa plågor. Men de omvände sig inte så att de gav honom äran.

¹⁰ Den femte tömde sin skål över vilddjurets tron, och dess rike lades i mörker. Människorna bet sig i tungan av smärtan ¹¹ och hädade himlens Gud för sina plågor och sina bölder. Men de omvände sig inte från sina gärningar.

¹² Den sjätte tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och dess vatten torkade ut så att vägen öppnades för kungarna från Östern. ¹³ Och jag såg att det ur drakens mun och ur vilddjurets mun och ur den falske profetens mun kom tre orena andar som liknade paddor. ¹⁴ De är onda andar som gör tecken, och de drar ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. – ¹⁵ "Se, jag kommer som en tjuv. Salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och man ser hans skam." – ¹⁶ Och de samlade dem på den plats som på hebreiska heter Harmagedon*.

Världens slut

¹⁷ Den sjunde tömde sin skål över luften. Och en stark röst gick ut från tronen i templet: "Det har skett." ¹⁸ Och det kom blixtar och dån och åska och en så stor jordbävning att något liknande aldrig har hänt så länge människan har funnits på jorden, så stor och väldig var jordbävningen. ¹⁹ Den stora staden rämnade i tre delar, och folkens städer störtade samman. Gud kom ihåg det stora Babylon och räckte det bägaren med sin stränga vredes vin. ²⁰ Alla öar flydde, och bergen fanns inte mer. ²¹ Stora hagel, tunga som talenter*, föll från himlen över människorna, och de hädade Gud för hagelplågan eftersom den var mycket svår.