Svenska Folkbibeln
Bön mot obarmhärtiga motståndare
1För körledaren. En psalm av David.
Min lovsångs Gud,
var inte tyst,
sin falska mun mot mig.
De talar mot mig
med lögnaktig tunga.
omringar de mig,
de strider mot mig utan orsak.
anklagar de mig,
men jag ber.
och min kärlek med hat.
låt en åklagare
stå på hans högra sida.
låt honom dömas skyldig
och hans bön bli till synd.
och en annan ta över hans ämbete.
och hans hustru änka.
och söka sitt bröd
långt från sina ödelagda hem.
få grepp om allt han äger
och främlingar
plundra hans egendom.
mot honom
och ingen förbarma sig
över hans faderlösa.
och hans namn utplånat
i nästa släktled.
bli ihågkommen inför Herren
och hans mors synd inte utplånas,
och låt minnet av dem utrotas
från jorden.
på att vara barmhärtig,
utan jagade den som var svag,
fattig och bedrövad i hjärtat
för att döda honom.
och den drabbade honom,
han ville inte ha välsignelse
och den flydde från honom.
och den trängde in
som vatten i hans inre
och som olja i hans ben.
att svepa sig i,
som ett bälte att ständigt
spänna om sig.
från Herren,
till dem som talar ont mot min själ.
hjälp mig för ditt namns skull!
Din nåd är god, rädda mig,
mitt hjärta är genomborrat
i mitt inre.
om kvällen,
jag skakas bort som en gräshoppa.
min kropp tappar sitt hull.
de ser mig och skakar på huvudet.
Fräls mig efter din nåd,
att du, Herre, har gjort det.
De reser sig men måste skämmas,
och din tjänare gläds.
bli klädda i vanära
och svepta i sin skam
som i en mantel.
om och om igen med min mun
och prisa honom bland de många,
högra sida
för att frälsa honom
från dem som dömer hans själ.