Förtröstan under förföljelse
1 För körledaren, till "Den stumma duvan i fjärran". En sång av David, när filisteerna grep honom i Gat.
för människor jagar min själ.
Ständigt angriper de
och tränger mig,
Många angriper mig i högmod.
litar jag på dig.
på Gud litar jag
och fruktar inte.
Vad kan människor göra mig?
alla deras tankar
går ut på att skada mig.
de ligger på lur,
de vaktar på mina steg
och vill ta mitt liv.
Nej, slå ner folken
i din vrede, Gud!
på min flykts dagar.
Samla mina tårar i ditt kärl,
för de står i din bok.
när jag ropar till dig.
Detta vet jag,
för Gud är med mig.
på Herren, vars ord jag prisar,
och fruktar inte.
Vad kan människor göra mig?
och jag ska uppfylla dem
med tackoffer.
och mina fötter från fall,
så att jag kan vandra inför Gud
i de levandes ljus.