Gud och avgudarna

Kapitel 10

¹ Hör det ord
som Herren talar till er,
ni av Israels hus.
² Så säger Herren:Ni skall inte ta efter hednafolkens sättså att ni skräms av tecknen
på himlen,därför att hednafolken
blir skrämda av dem.
³ Ty folkens seder är förgänglighet.Ett träd i skogen hugger man ner,och hantverkarens händer
formar det med yxan.
⁴ Med silver och guld
pryder man detoch fäster det med hammare
och spikför att det inte skall falla omkull.
⁵ Likt fågelskrämmor på ett gurkfält står de däroch kan inte tala.Man måste bära dem,
ty de kan inte gå.Var inte rädd för dem,ty de kan inte göra något ont,och att göra något gott
förmår de inte heller.

⁶ Ingen är som du, Herre,du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
⁷ Vem skulle inte frukta dig,
du folkens konung?Ty fruktan tillkommer dig.Bland folkens alla visaoch i alla deras riken
finns ingen som du.
⁸ Alla är de oförnuftiga
och dåraktiga,från förgängliga trägudar
hämtar de vägledning.
⁹ Silvret som hamrats ut
har förts in från Tarsisoch guldet från Ufas.Det som träslöjdare
och guldsmeder har gjortblir sedan klätt i blått och purpur.Allt är tillverkat av konstnärer.
¹⁰ Men Herren
är den sanne Guden,han är den levande Guden,
den evige Konungen.För hans vrede bävar jorden,och folken kan inte uthärda hans förbittring.

¹¹ Så skall ni säga till dem:De gudar som inte har gjort himmel och jordskall utrotas från jordenoch inte finnas kvar
under himlen.

¹² Han har skapat jorden
genom sin kraft,
han har grundat världen
genom sin vishet,och genom sitt förstånd
har han spänt ut himlen.
¹³ När han låter sin röst höras,då brusar himlens vatten,då låter han regnskyar stiga upp från jordens ände.Han gör blixtar åt regnetoch för vinden ut
ur dess förvaringsrum.
¹⁴ Alla människor står då
som dårar, utan förstånd.Alla guldsmederna kommer
på skam med sina avgudar,ty deras gjutna gudabilder
är bedrägeri,ingen ande är i dem.
¹⁵ Förgänglighet är de,
ett verk som väcker åtlöje.När straffet kommer över dem, förgås de.
¹⁶ Sådan är inte han
som är Jakobs del.Han är den som har format allt,och Israel är hans arvedels stam.Herren Sebaot är hans namn.

Kommande fångenskap

och förödelse

¹⁷ Samla ihop er packning
och lämna landet,ni som är belägrade.
¹⁸ Ty så säger Herren:Se, denna gång skall jag slunga bort dem som bor i landet.Jag skall ansätta dem hårt,så att de känner det.

¹⁹ Ve mig för min skada!Mitt sår kan inte läkas.Men jag säger: Detta är min plågaoch jag måste bära den!
²⁰ Mitt tält är förstörtoch alla mina tältlinor är avslitna.Mina barn har lämnat mig,
de finns inte mer.Ingen är kvar
som kan slå upp mitt tältoch sätta upp mina tältdukar.
²¹ Ty herdarna är oförnuftiga,de söker inte Herren.Därför har de ingen framgång,och hela deras hjord
har skingrats.
²² Lyssna, det hörs något!Se, det kommer!Ett väldigt dån kommer
från landet i norrför att göra Juda städer
till en ödemark,till en boning för schakaler.

Profetens bön

²³ Jag vet det, Herre:Människans väg
beror inte på henne själv,det står inte i vandrarens maktatt styra sina steg.
²⁴ Tukta mig, Herre,men med måtta, inte i vrede,så att du inte krossar mig.
²⁵ Töm din vrede
över hednafolkensom inte känner dig,över de stammarsom inte åkallar ditt namn.Ty de har förtärt Jakob,slukat och förintat honomoch ödelagt hans boning."