Svenska Folkbibeln
Tacksamhet och bön
1 För körledaren. En psalm av David.
och han böjde sig till mig
och hörde mitt rop.
upp ur den djupa dyn.
Han ställde mina fötter på klippan
och gjorde mina steg fasta,
en lovsång till vår Gud.
Många ska se det och frukta
och förtrösta på Herren.
till sin trygghet*
och inte vänder sig till de stolta,
de som viker av till lögn.
många är undren du gjort
och tankarna du tänkt för oss.
Inget kan liknas vid dig.
Jag vill förkunna
och berätta om dem,
de är fler än man kan räkna.
vill du inte ha
– du har öppnat mina öron* –
brännoffer och syndoffer
begär du inte.
"Se, jag kommer,
i bokrullen står det skrivet om mig.
är min glädje.
Din lag är i mitt hjärta."*
om rättfärdighet
i den stora församlingen,
jag sluter inte mina läppar.
Du, Herre, vet det.
i mitt hjärta,
jag talar om din trofasthet
och din frälsning.
Jag gömmer inte
din nåd och din sanning
för den stora församlingen.
din barmhärtighet ifrån mig.
Din nåd och din sanning
ska alltid bevara mig,
otaliga onda ting.
Mina synder har hunnit ifatt mig,
jag orkar inte se dem*.
De är fler än håren på mitt huvud.
Mitt mod sviker mig.
Herre, skynda till min hjälp!
möta skam och vanära,
låt dem som önskar mig ont
vika tillbaka och skämmas.
de som säger till mig:
"Haha, haha!"
få jubla och glädjas i dig,
låt dem som älskar din frälsning
alltid säga: "Herren är stor!"
men Herren tänker på mig.
Du är min hjälp och befriare.
Min Gud, dröj inte!