Hiskia blir kung i Juda

¹ I Hoseas, Elas sons, Israels kungs, tredje regeringsår blev Hiskia, Ahas son, kung i Juda. ² Han var tjugofem år när han blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Abi och hon var dotter till Sakarja. ³ Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans fader David hade gjort. ⁴ Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner Asheran. Dessutom krossade han den kopparorm som Mose hade gjort. Ända till denna tid hade nämligen Israels barn tänt offereld åt den, och man kallade den Nehushtan.

⁵ Hiskia förtröstade på Herren, Israels Gud. Ingen var som han bland alla Juda kungar efter honom, inte heller bland dem som varit före honom. ⁶ Han höll sig till Herren och vek inte av från honom, utan höll de bud som Herren hade gett Mose. ⁷Herren var med honom så att han hade framgång i allt han företog sig. Han avföll från Assyriens kung och slutade tjäna honom. ⁸ Han slog också filisteerna och intog deras land ända till Gaza med dess område, såväl väktartorn som befästa städer.

Samarias fall

⁹ I kung Hiskias fjärde regeringsår, som var Hoseas, Elas sons, Israels kungs, sjunde regeringsår, drog kung Shalmaneser av Assyrien upp mot Samaria och belägrade det. ¹⁰ De intog det efter tre år i Hiskias sjätte regeringsår. Under detta år, som var Israels kung Hoseas nionde regeringsår blev Samaria intaget. ¹¹ Kungen av Assyrien förde bort Israel till Assyrien och lät dem slå sig ner i Hala och vid floden Habor i Gozan och i Mediens städer. ¹² Det hände därför att de inte lyssnade till Herren sin Guds röst, utan bröt mot hans förbund och varken ville lyssna eller göra allt det som Herrens tjänare Mose hade befallt.

Sanherib tågar mot Jerusalem

¹³ I kung Hiskias fjortonde regeringsår drog Assyriens kung Sanherib upp och angrep alla befästa städer i Juda och intog dem. ¹⁴ Då sände Hiskia, Juda kung, bud till Assyriens kung i Lakish och lät säga: ”Jag har handlat fel. Vänd om och lämna mig i fred. Det du lägger på mig ska jag bära.”

Kungen av Assyrien befallde då att Juda kung skulle betala trehundra talenter silver och trettio talenter guld. ¹⁵ Hiskia betalade ut alla pengar som fanns i Herrens hus och kungapalatsets skattkammare. ¹⁶ Vid det tillfället bröt Hiskia loss den beläggning av guld som fanns på dörrarna och dörrposterna i Herrens tempel och som kung Hiskia av Juda hade överdragit dem med, och han gav det till kungen av Assyrien.

Rab-Shakes tal

¹⁷ Men kungen av Assyrien sände i väg Tartan, Rab-Saris och Rab-Shake från Lakish med en stor här mot kung Hiskia i Jerusalem. Dessa drog upp och kom till Jerusalem. När de hade dragit dit upp och kommit fram, stannade de vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Tvättarfältet. ¹⁸ Och de begärde att få tala med kungen. Då gick överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, och skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, ut till dem.

¹⁹ Rab-Shake sade till dem: ”Säg till Hiskia: Så säger den store kungen, Assyriens kung: Vad är det som gör dig så full av förtröstan? ²⁰ Du menar kanske att det räcker med prat för att få strategi och styrka att föra krig? Vem förtröstar du på eftersom du har satt dig upp mot mig? ²¹ Förtröstar du på den brutna rörstaven Egypten? När man stöder sig på den, går den in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som förtröstar på honom. ²² Eller säger ni till mig: Vi förtröstar på Herren vår Gud? Var det inte hans offerhöjder och altaren som Hiskia avskaffade när han sade till Juda och Jerusalem: Inför detta altare ska ni tillbe här i Jerusalem?

²³ Men ingå nu ett vad med min herre, kungen av Assyrien: Jag ger dig tvåtusen hästar om du kan skaffa ryttare till dem! ²⁴ Hur skulle du kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter ditt hopp till Egypten för att få vagnar och ryttare! ²⁵ Menar du att jag utan Herrens vilja har dragit upp mot den här platsen för att ödelägga den? Herren själv sade till mig: Dra upp mot det landet och ödelägg det.”

²⁶ Då sade Eljakim, Hilkias son, och Shebna och Joa till Rab-Shake: ”Tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det språket. Tala inte till oss på judiska inför folket som står på muren.” ²⁷ Men Rab-Shake svarade dem: ”Är det till din herre och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det inte snarare till de män som sitter på muren och som ska få äta sin egen avföring och dricka sin egen urin tillsammans med er?”

²⁸ Sedan ställde sig Rab-Shake och ropade högt på judiska: ”Hör den store kungens ord, kungen av Assyrien! ²⁹ Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, för han kan inte rädda er ur min hand. ³⁰ Låt inte Hiskia få er att förtrösta på Herren när han säger: Herren kommer att rädda oss, och denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand.

³¹ Lyssna inte på Hiskia, för kungen av Assyrien säger: Gör upp i godo med mig och kom ut till mig. Då ska ni få äta var och en av sin vinstock och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn, ³² tills jag kommer och hämtar er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med ädla olivträd och honung. Då ska ni få leva och inte dö.

Lyssna inte på Hiskia, för han vill förleda er när han säger: Herren ska rädda oss. ³³ Har någon av de andra folkens gudar någonsin räddat sitt land ur den assyriske kungens hand? ³⁴ Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims, Henas och Ivas gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand? ³⁵ Vilken av de andra ländernas alla gudar har kunnat rädda sitt land ur min hand? Skulle då Herren kunna rädda Jerusalem ur min hand?”

³⁶ Men folket teg och svarade honom inte ett ord, för kungen hade gett denna befallning: ”Svara honom inte.” ³⁷ Överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Shake hade sagt.