De nya stentavlorna

¹Herren sade till Mose: ”Hugg ut två stentavlor åt dig, likadana som de förra. På dem ska jag skriva samma ord som stod på de förra tavlorna, som du slog sönder. ² Var redo tidigt i morgon. Du ska då på morgonen stiga upp på Sinai berg och ställa dig på bergets topp för att möta mig där. ³ Ingen får komma upp tillsammans med dig, och ingen får visa sig på hela berget. Får och kor får inte heller beta framför berget.”

⁴ Mose högg ut två stentavlor, likadana som de förra, och tidigt nästa morgon gick han upp på Sinai berg som Herren hade befallt honom. Han tog med sig de båda stentavlorna. ⁵ Då steg Herren ner i molnskyn och ställde sig där nära intill honom och ropade ut Herrens namn. ⁶ Och Herren gick förbi honom där han stod och ropade: ”Herren! Herren! – en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och stor i nåd och sanning. ⁷ Han bevarar nåd mot tusenden och förlåter brott, synd och skuld, men låter ingen bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barn och barnbarn till tredje och fjärde led.”

⁸ Då böjde sig Mose hastigt ner mot jorden och tillbad. ⁹ Han sade: ”Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon, så må Herren gå mitt ibland oss, fastän det är ett hårdnackat folk. Och förlåt oss vår synd och skuld och gör oss till din arvedel.”

Förbundet förnyas

¹⁰Herren svarade: ”Se, jag sluter ett förbund: Inför hela ditt folk ska jag göra sådana under som inte har gjorts på hela jorden eller hos något folk. Och hela det folk som du är mitt ibland ska se Herrens gärning, för det som jag gör med dig är förunderligt stort. ¹¹ Rätta dig efter det jag i dag befaller dig. Se, jag ska driva bort amoreerna, kananeerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna för dig. ¹² Ta dig till vara för att sluta förbund med invånarna i det land dit du kommer, så att de inte blir till en snara för dig. ¹³ I stället ska ni bryta ner deras altaren, krossa deras stoder och hugga ner deras asherapålar. ¹⁴ Du ska inte tillbe någon annan gud, för Herren heter Nitisk, en nitisk Gud är han. ¹⁵ Du ska inte sluta något förbund med invånarna i landet, eftersom de trolöst håller sig till sina gudar och offrar åt dem. När de då inbjuder dig kommer du att äta av deras offer. ¹⁶ Du kommer också att ta deras döttrar till hustrur åt dina söner, och när då deras döttrar trolöst håller sig till sina gudar kommer de också att förleda dina söner att trolöst hålla sig till dem.

¹⁷ Du ska inte göra några gjutna gudar åt dig.

¹⁸ Du ska fira det osyrade brödets högtid. I sju dagar ska du äta osyrat bröd, så som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden Aviv. Det var i månaden Aviv som du drog ut ur Egypten.

¹⁹ Allt som först kommer ut ur moderlivet är mitt, liksom allt förstfött av hankön bland din boskap, det må vara oxe eller får. ²⁰ Men ett förstfött åsneföl ska du lösa ut med ett lamm, och om du inte vill lösa ut det ska du krossa nacken på det. Varje förstfödd bland dina söner ska du lösa ut. Ingen ska träda fram inför mitt ansikte med tomma händer.

²¹ Sex dagar ska du arbeta, men på sjunde dagen ska du vila. Också under plöjningstiden och skördetiden ska du ha vilodag.

²² Du ska fira veckohögtiden när du skördar det första vetet och bärgningshögtiden vid årets slut. ²³ Tre gånger om året ska alla dina män träda fram inför Herren Gud, Israels Gud, ²⁴ för jag ska driva undan folk för dig och utvidga ditt område. Ingen ska stå efter ditt land, när du tre gånger om året drar upp för att träda fram inför Herren din Guds ansikte.

²⁵ Du ska inte offra blodet av mitt slaktoffer tillsammans med något som är syrat.

Påskhögtidens slaktoffer ska inte lämnas kvar över natten till morgonen.

²⁶ Det bästa av din marks förstlingsfrukter ska du föra till Herren din Guds hus.

Du ska inte koka en killing i mjölken från dess mor.”

²⁷Herren sade till Mose: ”Skriv upp dessa ord åt dig, för i enlighet med dessa ord har jag slutit ett förbund med dig och med Israel.” ²⁸ Och han blev kvar där hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta och dricka. Och han skrev på tavlorna förbundets ord, de tio budorden.

Strålglansen från Moses ansikte

²⁹ När Mose sedan kom ner från Sinai berg och hade med sig vittnesbördets båda tavlor på vägen ner, visste han inte att hans ansiktes hy strålade efter att han hade talat med Herren. ³⁰ Aron och alla Israels barn såg Mose, och se, hans ansiktes hy strålade. Och de var rädda för att komma nära honom. ³¹ Men Mose ropade till dem. Då vände Aron och församlingens alla hövdingar tillbaka till honom, och Mose talade till dem. ³² Sedan kom alla Israels barn fram till honom, och han gav dem alla de bud som Herren hade sagt honom på Sinai berg.

³³ När Mose hade talat färdigt till dem hängde han en slöja för ansiktet. ³⁴ Varje gång som Mose trädde fram inför Herrens ansikte för att tala med honom tog han av sig slöjan tills han gick ut igen. När han kom ut, talade han till Israels barn det som han fått befallning om. ³⁵ Och Israels barn såg att Moses ansikte strålade, och Mose hängde slöjan över ansiktet igen tills han gick in för att tala med Herren.