Hälsning

¹ Från Jakob, Guds och Herren Jesu Kristi tjänare. Hälsningar till de tolv stammarna i förskingringen.

Glädje i prövningen

² Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar. ³ Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet. ⁴ Och låt uthålligheten leda till fulländad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist på något sätt.

⁵ Om någon av er brister i vishet ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att kritisera, och han ska få. ⁶ Men han ska be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar havets våg som drivs och piskas av vinden. ⁷ En sådan människa ska inte tänka att hon kan ta emot något från Herren, ⁸ splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar.

⁹ En ringa broder ska berömma sig av sin höghet, ¹⁰ men en rik av sin ringhet, för han ska vissna bort som en blomma i gräset. ¹¹ Solen går upp med sin brännande hetta så att gräset vissnar, blomman faller av och dess skönhet försvinner. Så ska den rike vissna bort mitt i sin strävan.

¹² Salig är den som håller ut i prövningen, för när han har bestått provet ska han få livets krona som Gud har lovat dem som älskar honom. ¹³ Ingen som blir frestad ska säga: "Det är Gud som frestar mig." Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. ¹⁴ Var och en som frestas dras och lockas av sitt eget begär. ¹⁵ När sedan begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. ¹⁶ Bedra inte er själva, mina älskade bröder.

¹⁷ Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan. Det kommer ner från ljusens Far, som inte förändras eller växlar mellan ljus och mörker. ¹⁸ I kraft av sin vilja har han fött oss på nytt genom sanningens ord till att vara en förstlingsfrukt bland dem han har skapat. ¹⁹ Detta vet ni, mina älskade bröder.

Ordets hörare och görare

Varje människa ska vara snar att höra, sen att tala och sen till vrede, ²⁰ för en människas vrede leder inte till det som är rätt inför Gud. ²¹ Lägg därför bort all orenhet och all ondska och ta ödmjukt emot ordet, som är inplanterat i er och har makt att frälsa era själar.

²² Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. ²³ Om någon är ordets hörare men inte dess görare liknar han en man som ser sitt ansikte i en spegel. ²⁴ När han har sett sig själv och gått sin väg glömmer han genast hur han såg ut. ²⁵ Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar i den, inte som en glömsk hörare utan som en verklig görare, han blir salig i det han gör.

²⁶ Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, då är hans gudstjänst ingenting värd. ²⁷ Men att ta hand om föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.