¹ Och Saulus hade gått med på att han dödades.

Församlingen förföljs och skingras

Kapitel 8

Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien.² Några gudfruktiga män begravde Stefanus och höll stor dödsklagan över honom.³ Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och drog fram både män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse.

Filippus i Samaria

⁴ De som nu hade skingrats gick omkring och predikade evangeliet.⁵ Filippus* kom ner till staden Samaria och predikade Kristus för folket.⁶ Och de höll sig endräktigt till det som Filippus predikade, när de hörde och såg de tecken som han gjorde.⁷ Ty under höga skrik for orena andar ut ur många människor, och många lama och lytta botades.⁸ Och det blev stor glädje i den staden.
⁹ Men i staden fanns en man vid namn Simon som bedrev trolldom och hade slagit folket i Samarien med häpnad. Han sade sig vara något stort.¹⁰ Alla, både små och stora, höll sig till honom och sade: "Han är den Guds kraft som man kallar Den stora kraften."*¹¹ De hade hållit sig till honom, därför att han under lång tid hade bländat dem med sina trollkonster.¹² Men när de nu trodde på Filippus som predikade evangelium om Guds rike och Jesu Kristi namn, döptes de, både män och kvinnor.¹³ Också Simon kom till tro, och sedan han blivit döpt höll han sig till Filippus. Han blev mycket häpen, när han såg de stora tecken och kraftgärningar som utfördes.

Apostlabesök i Samarien

¹⁴ Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes.¹⁵ Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande,¹⁶ eftersom Anden ännu inte hade fallit på någon av dem. De var endast döpta i Herren Jesu namn.¹⁷ Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.
¹⁸ När Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, kom han till dem med pengar¹⁹ och sade: "Ge också mig denna kraft, så att den jag lägger händerna på får den helige Ande."²⁰ Petrus sade till honom: "Till fördärvet med dig och dina pengar, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för pengar.²¹ Du har inte någon del eller lott i den här saken, eftersom ditt hjärta inte är uppriktigt inför Gud.²² Vänd dig därför bort från din ondska och be till Herren. Kanske skall han förlåta dig vad du tänker i ditt hjärta.²³ Jag ser att du är förgiftad av bitter galla och bunden med orättfärdighetens band."²⁴ Simon svarade: "Be ni för mig till Herren, så att inget av det ni har sagt kommer över mig."
²⁵ Och sedan de hade vittnat och predikat Herrens ord, vände de tillbaka till Jerusalem och predikade under vägen evangeliet i många byar i Samarien.

Filippus och den etiopiske hovmannen

²⁶ En Herrens ängel talade till Filippus: "Gå vid middagstiden* ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde."²⁷ Och Filippus stod upp och gick. Och se, då kom en etiopisk hovman* som var eunuck* och hade uppsikt över skattkammaren hos den etiopiska drottningen Kandace.* Han hade kommit till Jerusalem för att tillbe²⁸ och var nu på väg tillbaka och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja.²⁹ Då sade Anden till Filippus: "Gå fram till vagnen och håll dig tätt intill den."³⁰ Filippus skyndade fram, och när han hörde honom läsa profeten Jesaja frågade han: "Förstår du vad du läser?"³¹ Mannen svarade: "Hur skulle jag kunna det, om inte någon vägleder mig?" Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom.³² Skriftstället som han läste var detta: Liksom ett får som förs bort
till att slaktas,och liksom ett lamm som är tyst
inför den som klipper det,öppnade han inte sin mun.*Genom hans förnedring
blev hans dom borttagen.Vem kan räkna hans släkte?
Ty hans liv togs bort från jorden.
³⁴ Hovmannen sade till Filippus: "Jag ber dig, säg mig, vem är det profeten talar om här, om sig själv eller någon annan?"³⁵ Då tog Filippus till orda och började utifrån detta skriftställe predika evangeliet om Jesus för honom.³⁶ När de nu färdades vägen fram, kom de till ett vatten, och hovmannen sade: "Se, här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?"*³⁸ Han befallde att vagnen skulle stanna, och både Filippus och hovmannen steg ner i vattnet och Filippus döpte honom.³⁹ När de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer men fortsatte glad sin resa.⁴⁰ Filippus kom till Asdod och gick omkring och predikade evangeliet i alla städer, tills han nådde Cesarea.