Kapitel 1

¹ Den profetia som profeten Habackuk skådade.

Profetens klagan över

folkets ondska

² Herre, hur länge
skall jag ropa på hjälp,utan att du hör,ropa högt till dig över våld,utan att du räddar?
³ Varför låter du mig se ondska,och hur kan du själv se
på sådant elände?Fördärv och våld är inför mig,split och kiv uppstår.
⁴ Därför blir lagen utan kraft,och rätten kommer aldrig fram.Den ogudaktige omringar
den rättfärdigeoch rätten blir förvrängd.

Herrens svar

⁵ Se er omkring bland hednafolken, ja, skåda!Häpna, ja, häpna!Ty en gärning utför jag
i era dagar,som ni inte kommer att tro
när man berättar den.
⁶ Ty se, jag skall uppväcka kaldeerna,det vilda och snabba folket,som drar ut vida omkring
på jordenför att ta i besittningboplatser som inte är deras.
⁷ De är fruktansvärda och hemska,de avgör själva
vad som är lag och rätt.
⁸ Deras hästar är snabbare
än leoparderoch vildare än vargar om aftonen.Deras ryttare spränger fram,de kommer fjärran ifrån.De flyger i väg likt örnen,som störtar sig över sitt rov.
⁹ Alla kommer de för att utöva våld,stridslystna rycker de framoch samlar fångar som sand.
¹⁰ De gör kungar till åtlöje,furstar hånar de.De hånskrattar åt alla befästningar,de kastar upp jordvallar
och intar dem.
¹¹ Så drar de vidare som vinden,de fortsätter framåtoch ådrar sig skuld.Deras egen styrka är deras gud.

Frågor om Guds rättfärdighet

¹² Har inte du, Herre,
alltid varit till,du min Gud, min Helige?Vi skall inte dö!Herre, till en dom
har du satt dem,till en tillrättavisning
har du berett dem,du vår klippa.
¹³ Dina ögon är för rena
för att se på det onda.Du som inte står ut
med att se någon orätt,hur kan du då se på de trolösaoch tiga
när den ogudaktige slukarden som är mer rättfärdig än han?
¹⁴ Du gör människorna
lika fiskarna i havet,lika kräldjuren
som inte har någon herre.

¹⁵ De drar upp dem alla
med sin krok
och fångar dem i sitt nät.De samlar dem i sitt garn,därför jublar de och är glada.
¹⁶ Därför offrar de åt sitt nätoch tänder rökelse åt sitt garn.Genom dem blir deras andel fetoch deras mat välsmakande.
¹⁷ Men skall de då få vittja sitt nätoch ständigt dräpa folken
utan förskoning?