Det gamla förbundets gudstjänst

Kapitel 9

¹ Det första förbundet hade alltså sina föreskrifter för gudstjänsten och sin jordiska helgedom.² I tabernaklet inreddes ett främre rum som kallades det heliga. Där stod ljusstaken och bordet med skådebröden.³ Bakom den andra förlåten fanns ett rum som kallades det allra heligaste.⁴ Dit hörde det förgyllda rökelsealtaret* och förbundsarken, som på alla sidor var överdragen med guld. I den fanns en guldkruka med mannat, Arons stav som hade grönskat och förbundets tavlor.⁵ Ovanpå arken stod härlighetens keruber* som överskuggade nådastolen.* Men detta skall jag inte nu gå in på i detalj.
⁶ Så blev det ordnat. I det främre rummet går alltid prästerna in och förrättar sin tjänst.⁷ I det andra rummet går endast översteprästen in en gång om året, och då aldrig utan blod, som han bär fram för sina och för folkets oavsiktliga synder.⁸ Därmed visar den helige Ande att vägen till det allra heligaste ännu inte har uppenbarats, så länge det främre rummet består.⁹ Detta är en bild av den tid som nu är: gåvor och offer frambärs, men de kan inte fullkomligt rena samvetet hos dem som offrar.¹⁰ Liksom när det gäller mat och dryck och olika slags reningar, så är det här fråga om yttre föreskrifter fram till tiden för en bättre ordning.

Kristus som överstepräst

¹¹ Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger.* Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen,¹² gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning.¹³ Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på de orena, helgar till yttre renhet,¹⁴ hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.
¹⁵ Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de kallade skulle få det utlovade eviga arvet, sedan han genom sin död hade friköpt oss från överträdelserna under det första förbundet.¹⁶ Där det finns ett testamente, måste det tillkännages att den som har upprättat det är död.¹⁷ Först när han dör blir testamentet giltigt. Det träder inte i kraft så länge han lever.¹⁸ Därför har inte heller det första förbundet instiftats utan blod.¹⁹ När Mose hade förkunnat alla lagens bud för hela folket, tog han blodet från kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte på själva bokrullen och på allt folket.²⁰ Han sade: Detta är förbundets blod, det förbund som Gud har befallt er att hålla.*²¹ På samma sätt stänkte Mose blod på tabernaklet och på alla föremål som hörde till gudstjänsten.²² Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.
²³ Alltså måste avbilderna av de himmelska tingen renas med dessa medel, men de himmelska tingen själva renas med bättre offer än de medlen.²⁴ Ty Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord med händer och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull.²⁵ Inte heller gick han in för att offra sig många gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget.²⁶ I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger alltsedan världens grund blev lagd. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden.²⁷ Och liksom det är bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas,²⁸ så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder,* och han skall en andra gång träda fram, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.