Sofars första tal

Kapitel 11

¹ Då tog Sofar från Naama till orda och sade:

² Skall ett sådant ordflöde
stå oemotsagt
och en sådan mångordig man få rätt?
³ Skall ditt tomma prat
få män att tiga,skall du håna utan att någon
får dig att skämmas?
⁴ Du säger:
"Min undervisning är ren,och utan fläck är jag
inför dina ögon".
⁵ Om ändå Gud ville talaoch öppna sin mun mot dig,
⁶ uppenbara för dig
visdomens hemligheter,ty han äger förstånd i dubbelt mått.Då skulle du inse att Gud kan låta din missgärning vara glömd.

⁷ Kan du utforska Guds djuphet?Kan du utröna den Allsmäktiges fullkomlighet?
⁸ Hög som himlen är den
- vad kan du göra?Djupare än dödsriket är den
- vad kan du förstå?
⁹ Dess längd sträcker sig längre
än jorden,och bredden överträffar havet.
¹⁰ Om han far fram
och fängslar någon,och kallar till doms
- vem kan hindra honom?
¹¹ Ty han känner lögnens mänoch ser ondskan,skulle han inte bry sig om det?
¹² Om en dåre kan få förstånddå kan en vildåsna
födas till människa.

¹³ Om du rätt bereder ditt hjärtaoch sträcker ut dina händer
till honom,
¹⁴ om du skaffar undan
dina händers fördärvoch ej låter orättfärdighet
bo i dina tält,
¹⁵ då skall du lyfta upp ditt ansikte utan skam,du står trygg
och har inget att frukta.
¹⁶ Ty du skall glömma ditt elände,minnas det likt bortrunnet vatten.
¹⁷ Ditt liv skall stråla klarare
än middagsljuset,och mörkret skall vara
som morgonljuset.
¹⁸ Du skall vara trygg,
ty det finns hopp.Du skall se dig omkring
och trygg gå till vila.
¹⁹ Du skall lägga dig
utan att någon förskräcker dig,och många skall söka vinna
din gunst.
²⁰ Men de ogudaktigas ögon
skall tyna bort,för dem skall ingen tillflykt finnas,deras hopp skall vara
att få ge upp andan.